Dune (part one)
"Varför tar ni er rätten att styra över oss? Vi var här långt innan"
Vi befinner oss tusentals år in i framtiden på vackra planeter bebodda av människor. Världen styrs av olika mäktiga hus och familjer som alla står under en kejsare. Den farliga ökenplaneten Arrakis är skådeplatsen för den politiska fighten vi kastas in i. Där finns nämligen den viktiga resursen man kallar "spice". Ett ämne ovanför sanddynerna som förlänger livslängden, utvecklar medveteandet och möjliggör intestellära rymdresor. Denna resurs ger enorma intäkter och resultatet har blivit en ständig exploartering av platsen och förtryck av dess invånare. Familjen Atreides beordras nu ta över kontrollen av det som huset Harkonnen styrt i århundraden, men är det verkligen en gåva eller är det något annat? Bakom allt detta finns en uråldrig tillika mystisk religiös organisation av kvinnor och en känsla av att unge Paul Atreides är något mer en bara en hertigs son...
Oj så mäktigt! Miljöerna är helt otroliga i detta vackra rymdepos, som bara har börjat. Regissören Denis Villeneuve har arbetat i många år på att ge rättvisa åt världen i Dune, något han tydligen alltid drömt om, och han har verkligen lyckas. Det är så snyggt att man häpnar. Jag för min del skulle kunnat titta på trollsländehelikoptrar som flyger över sanddynor i en timma. Musiken av geniet Hans Zimmer är viktig. Man fylls upp av en kraftfullt tillfredsställande känsla när de tunga trummorna levererar aggressiva synkoper på löpande band.
Skådespelarensemblen gör ingen besviken. Möjligen kan man tycka att det blir många kända ansikten vi sett förr i sci-fi-sammanhang, men jag förstår valen. Huvudrollen axlas av den nya stjärnan Timothée Chalamet (Unga kvinnor, Lady Bird, Call me by your name, och nya the French Dispatch) som är oerhört bra och så sjukt snygg. Han har verkligen den perfekta looken för karaktären.
Den näst störta rollen spelas av svenska Rebecca Ferguson och jag tycker nog att detta är hennes bästa roll hittills. Hon har mest spelat tuffa karaktärer (Mission Impossible, Life mm) och det är egentligen bara i "Florence Foster Jenkins" jag sett hennes potential. Denna karaktär har ett fantastiskt djup och Rebecca leverar mycket bara med ansiktsuttryck och rörelser. Zendayas (Nya Spidermanfilmerna och the greatest showman) roll lär bli betydligt större i nästa film. Här får vi mest se henne stirra och då njuta av de tillfixade blå ögonen, som alla som lever i kryddmiljön får.
I övrigt märks den alltid lika trovärdiga Charlotte Rampling som otäck "moder", Oscar Isaac i en perfekt roll. Valen av Jason Momoa, Dave Bautista och Josh Brolin kanske är lite tråkiga med tanke på att vi sett dem så mycket i just sådana roller, men jag förstår ändå. De gör det ju bra. Allra roligast och kanske mest oväntat är nog Stellan Skarsgård som en sorts ondskefull flygande blobb. (Han är baron och Villeneuve säger att han tänkte på en Noshörning när han utvecklade karaktären. Stellan behövde tydligen sitta 4-5 timmar i smink och kostym varje dag)
Villeneuve är en av mina favoritregissörer. Han gör otroligt vackra och ofta komplicerade filmer. Temat brukar vara kaos, smärta, hopp och kärlek. Temat kommer igen, men genrerna är vitt spridda. Har ni inte sett tdigare alster så rekommendar jag verkligen "Arrival" (ett mycket fint och stillsamt Sci-Fi-drama med Amy Adams), "Nawals hemlighet" (stark skildring av flykt och konflikter via en kvinnas livshistoria i Libanon), "Prisoners" (riktigt mörk thriller med Hugh Jackman och Jake Gyllenhall) och "Sicario" (Emily Blunt i en film om drogkrigens Mexico)
1965 kom boken Dune och författaren Frank Herbert han göra ett tiotal böcker i sagan innan han dog. Då tog hans son över skrivandet och jag tror att det finns närmre 30 böcker som utspelar sig i universumet. Så tas detta filmprojekt emot väl lär det spruta ut filmer i framtiden.
Herbert inspirerades mycket av Mellanöstern. Berätellserna innehåller många arabiska ord och miljöerna i den här filmen ger en väldig känsla av Egypten. Samtidigt går det inte att komma ifrån det kristuslika narrativet med modern och sonen och en önskan om att han ska frälsa världen. Kristendomen utvecklades ju också i Mellanöstern. I filmen väljer man det muslimska begreppet för en åtekommande Jesus: Mahdi. Jag har sett att en del filmkritiker tröttnat på den dramaturgin där någon är "the one" men för mig blir det aldrig uttjatat. Jag tycker det är en av de bästa ingångarna ett äventyr kan ha. Ett annat klassiskt narrativ är att utgå från profiten och makten samt som här viss samhällskritik där tankarna går till imperialismen.
Likteterna med Star Wars är förstås intressanta. Och boken Dune var en viktig inspirationskälla för den sagan medan förstås en film gjord 2021 har Star Wars att både luta sig mot och förhålla sig till. Regissören själv pratar om att detta ska vara vuxna Star Wars och därför återfinns inga fluffiga djur eller humoristiska robotar, faktum är att tänkande maskiner är förbjudna i världen det utspelar sig i.
Istället har människan utvecklat ett högre medvetande.
Det jobbigaste med filmen är kanske att det känns som att den slutar när den bara börjat. Detta är del 1 av 2 och del 2 har inte ens börjat spelas in än.
Men nog med utsvävningar och parenteser. Se den här hörni. En mäktig bioupplevelse (den måste ses på bio) och kanske den snyggaste film du kommer se i år.
Klarar Bechdeltesten
4/5 (7,8/10) och så högt som plats 205 på den uppdaterade topplistan (omgiven av klassiska storfilmer)