Watch out for the skinheads

the Dark Tower
 
 
 
Stort, tyst och svart står tornet i världens centrum och skyddar mänskligheten från demoner och monster, men en ondskefull man vill färga världen svart, släppa in ondskan och regera med den. I drömmar ser Jake denna mörka värld, men det kan väl inte vara på riktigt. Inte finns det människor med fakeskinn, mörka torn och monster? Omgivningen ser honom som galen och kanske är det bara drömmar....
 
Som vanligt fokuserar Stephen King på ensamma, utstötta barn i kampen mot en ondska som kan fokusera på dina svagheter. Historien om det mörka tornet är Kings livsverk på 8 långa böcker och därför finns det en enorm historia att jobba med. Jag har svårt att förstå att man väljer att följa den klassiska dramaturgin och göra en typisk film på bara 90 minuter när man utgår från ett epos.  Uppbyggnaden är jättebra, men efter halva börjar det fallera och sista tredjedelen blir platt fall. Det djup man antytt blir så tunt när man ska trolla ihop en lösning på 15 minuter. 
 
Snyggt, otroligt välspelat (Matthew McConaughey och Idris Elba är magiska) och intressant, men tyvärr dramaturgiskt magplask. 
 
Knapp 3/5 (5/10). Sevärt, men inte mer

All men must die

Game of Thrones
 
 
 
För 12000 år sedan beboddes Westeros av djur, jättar och en uråldrig grupp varelser som kallas "skogens barn". Men då vandrade de första människorna in i världen (varifrån vet ingen). Eftersom vi är som vi är bröt ett stort krig ut mellan människorna och skogens barn. Människan tog över Westeros och skogens barn fick hålla sig till de mörka skogarna. Människan lovade att inte hugga ner de uråldriga träden. I tusentals år levde man sedan i fred, men det som då följde var "den långa natten", en vinter som varade en hel generation. Med vintern kom vålnader. Människan och skogens barn slog sig samman, besegrade ondskan och byggde en mur. Med tiden föll både vålnaderna och skogens barn i glömska. Det vara bara männen i "Nattens väktare" och de "vildingar" som bor på fel sida muren som fortfarande kom ihåg...
 
I Westeros började kampen om olika kungariken. Först kom storriket med högkulturen Valyria och sedan tog familjen Targaryen, med hjälp av sina tämjda drakar, över de 7 kungariken som bildats. När vi kommer in i handlingen har detta flerhundraåriga styre precis störtats eftersom den sista kungen blivit fullständigt galen "the mad King". Kampen om tronen kan börja, men det stora hotet kommer fortfarande från isen i norr. Människan har bara glömt bort det...
 
Jag ser mest på film och det här är en blogg om film, men idag är TV-serier en genre man inte kan bortse från och detta är den största serien av dem alla. Jag älskar fantasy och jag älskar Game of Thrones. Därför skriver jag några rader om denna fantastiska serie nu innan den näst sista säsongen har premiär. (VARNING för ev SPOILERS nedan)
 
En sådan stor och populär serie får förstås också kritik. En del av kritiken är rättmätig, en del är felaktig och mest handlar det förstås om tycke och smak.
 
Den fånigaste kritiken tycker jag är när man klagar på att det är för många karaktärer, för mycket parallellhistorier och svårt att hänga med. En recensent i Aftonbladet kallade t.o.m. serien skräp av ovanstående skäl. Men om du inte hänger med är det ditt problem. Själv älskar jag att en serie är avancerad. I en bra fantasy ska det finnas mycket att hålla reda på. Det ska finnas historia, språk, magi och världar. Till seriens (vilket naturligtvis i grunden är böckernas förtjänst) absoluta styrkor hör, enligt mig, att varenda liten detalj är genomtänkt och kan vara viktig. En liten grej i avsnitt 2 kan vara avgörande 6 säsonger senare. 
 
En serie eller film som bygger på älskade böcker får alltid kritik och det blir alltid skeenden, karaktärer och detaljer som är ändrade. Sådant får vi leva med. Film är film och böcker är böcker. Så måste det vara. 
 
Man får också kritik för blodet. Det är ofta brutalt och närgånget skildrat våld. Avskurna halsar, avhuggna huvuden, ihjälbränningar mm Jag förstår kritiken och några gånger har det varit väl magstarkt, men i den värld man bygger upp och med de kontraster man vill skapa tycker jag generellt att våldet är befogat. 
 
 
 
Den intressantaste och viktigaste kritiken är den kring kvinnliga karaktärer och sex i serien. De första 2-3 säsongerna innehöll överdrivet mycket nakenscener och nästan bara kvinnor porträtterades nakna. Ofta fyllde scenerna ingen viktig funktion och bara det faktum att man anställt tidigare porrskådisar säger något. MEN man tog tag i detta. Tittar man på de senaste säsongerna är det påtagligt hur man dragit ner på nakenheten, fördelat den mer jämlikt och framförallt inte visat naket när det inte fyller en funktion.
 
Andra bekymmer som diskuteras är det sexuella våldet. Serien (böckerna) är mycket inspirerade av vår medeltid och än idag är våldtäkter (dessvärre) en självklar del av krigsföring. Att påstå att stammar likt Dothraki inte finns i verkligheten vore bara löjligt. Vill man skapa en realistisk krigsserie vore det märkligt om det inte förekom våldsamma män. Men sedan måste man förstås hantera våldtäkterna och kunna stå för dem. Att Danerys lyckas vända sin man och få sin respekt fungerar, men Ramseys brott mot Sansa på bröllopsnatten bearbetas inte och fokus ligger dessutom på Theon som tvingas titta på. Seriens absoluta lågvattenmärke är när Jamie våldför sig på Cersie vid deras sons lik. Jag kan inte se hur den scenen fyller någon som helst funktion och det är äcklande att man ska fortsätta ha sympatier för en sådan man. 
 
Den allra största frågan som diskuterats är huruvida det är en feministisk serie eller ej. Förutom ett gäng av de kvinnliga skådespelarna, en hel del fans och någon kritiker är det egentligen ingen som påstått att det är en feministisk produktion. Det är helt enkelt en fantasyserie som aldrig tagit på sig det epitetet. Men serien har ändå fått det ryktet och har därav blivit lite hårdare granskad en många andra. Det tycker jag är tråkigt för även om det finns rättmätig kritik (som jag är inne på ovan) så är detta en ovanligt progressiv och välfördelad serie. Jag har aldrig sett en äventyrsserie med fler viktiga kvinnliga karaktärer. Det finns helt naturligt kvinnliga karaktärer av alla slag och minst lika många av de viktiga figurerna i historien är kvinnor. 
 
 
 
Till seriens absoluta styrkor hör:
 
- De många olika kvinnliga karaktärerna. Vi har elaka och sluga drottningar. Vi har galningar. Vi har korkade prinsessor. Vi har starka ledare. Vi har otäcka häxor. Vi har vackra förföriskor. Vi har riddare som bryter alla normer. Vi har coola hjältar som vi får följa hela vägen när de växer, står på egna ben och besegrar alla fiender. När säsong 7 inleds har Daenerys slutit en allians med tre styrkor som alla leds av kvinnor. Den tron de vill åt besitts av en kvinna och bland övriga 10-talet viktigaste karaktärer återfinns det 5 kvinnor. 
 
- Oförutsägbarheten. Vi vet inte alls hur detta ska sluta. Vi vet definitivt inte vilka som överlever. Många är de stora favoritkaraktärer som dött under vägen. 
 
- Man jobbar med de stora frågorna. Nästan ingen karaktär är genomgod eller genomond. Folk sviker och misslyckas. Vissa karaktärer vänder totalt. Vi har svarta slavägare som tar vita slavar. Vi har en dvärg som får utstå mobbing och hat, men övervinner allt och är en av seriens stora behållningar. 
 
- Miljöerna. Detta är den snyggaste serie som någonsin gjorts. 
 
- Djupet. Som jag skrev tidigare älskar jag historien, världarna och den långtgående genomtänkta storyn 
 
-Musiken. Ramin Djawadi är ett geni 
 
Mina favoritkaraktärer genom åren är:  
 
Arya Stark - från liten busig tjej till hänsynslös och farlig krigare. Alltid med hjärtat på rätta stället och för sin familj. Hon har levt sitt eget liv och fått mycket tid i serien
 
Tyrion Lannister - den så bespottade dvärgen som aldrig blev accepterad i sin egen familj, men som alltid lyckas hamna i de viktigaste positionerna. Han är otroligt viktig i serien då han står för det mesta av humorn
 
Brienne of Tarth - Den stora krigaren som alltid gått sin egen väg och aldrig velat bli en skönhetsmiss men som ändå är så vacker. Godhjärtad och framförallt lojal
 
Joeffrey Baratheon - Jag HATADE verkligen den lilla sociopatiska snorungen
 
Samwell Tarly - Mesig, fin och god. Vågar inte slåss, men besegrar ändå en white walker. Älskar böcker och livet
 
Daenerys Targaryen - Seriens coolaste person. Börjar från noll, men ska aldrig underskattas. Tål eld och styr drakar. Snacka om svårbesegrad. Går för långt ibland.
 
Jon Snow - Kanske en lite mer konventionell karaktär, men den som får vara med om de mest spektakulära upplevelserna. Återigen den utstötta och uträknade. Kanske den utlovade prinsen om det inte är Daenerys. 
 
Olenna Tyrell - Mycket rolig, sarkastisk mormor som aldrig är rädd och som utmanar vem som helst. 
 
Sansa Stark - En underskattad karaktär. Länge oskuldsfull, naiv, underkuvad, misshandlad och mobbad. Men hon växer och går stärkt ur det. Länge var det bara synd om henne. Nu misstänker jag Starkt att hon kommer att göra myteri och utmana makten. 
 
Bubblare: The Hound, Bran Stark, Hodor och Bronn
 
 
 

"Only love will truly save the world"

Wonder Woman
 
 
 
På en gömd paradisö bor amazonerna skyddade från världen de en gång sattes att försvara. Världen har blivit mörkare och människans sinnen är förstörda. Men Diana tror på kärlekens seger över hatet och när en amerikansk pilot råkar villa sig in till ön och störta i havet, tar hon beslutet att ge sig in i vår värld för att stoppa det totala kriget...
 
Yes! Wonder Woman är en riktigt cool superhjälte och detta är utan tvekan den bästa DC-filmen hittills. Jag gillar henne som karaktär och hela uppbyggnaden är både djupare och bättre än i andra alster. Det är både uppfriskande och skönt att se en sådan välgjord superhjältefilm med en kvinna i huvudrollen. Det finns ett helt gäng riktigt coola tjejer i andra produktioner (som Mystique och Scarlet Witch tex) i genren, men de flesta med en kvinna som huvudkaraktär har varit ganska kass (Catwoman, Elektra mm). Nu fick vi äntligen en riktigt bra rulle och Wonder Woman är stark och cool. Hon sexualiseras inte, även om hon är snygg. Hon står för sig själv. Filmen är dessutom regisserad av en kvinna så om man hade fördomar om kvinnor, action, superhjältar mm krossas de av denna kraftfulla produktion. 
 
Filmen har humor. Man utnyttjar det faktum att hon aldrig varit med människor och skapar värme. Den klassiska kärlekshistorien finns där och jag tycker den funkar. Gal Gadot och Chris Pine fungerar utmärkt i rollerna. 
 
Själva ploten och antagonisten är ganska typiska och jag håller med de som påpekar att hela historien andas andra världskriget fast den utspelar sig under första. Wonder Womans temamusik är fruktansvärt bra, men jag tycker man väntar lite för länge med den känslan. Jag tycker också att både en del i starten och mot slutet känns lite krystat (särskilt vissa actiondelar och "tårscener"). Början ger lite "gladiator"-feeling, inte minst med tanke på Connie Nielsens närvaro. 
 
Men totalt sett räcker det här till en svag fyra för mig. Snyggt, coolt och medryckande! Wonder Woman är topp-5 superhjältar. 
 
Klarar Bechdeltesten 
 
4/5 (7/10) och plats 379 på den uppdaterade topplistan. 

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0