"I hate jazz"

La la Land
 
 
 
I ett spirande, men tufft, Los Angeles försöker en talangfull skådespelerska få sitt break. Samtidigt vill en passionerad jazzpianist uppfylla sina drömmar. Deras vägar korsas förstås och bitterljuv musik uppstår...
 
Bedårande Emma Stone och skönsjungande Ryan Gosling bjuder på magi i denna moderna och snygga musikalfilm. På många sätt är det enkelt och konventionellt, men Damien Chazelle lyckas krydda den till något mer. Han förklarade utmaningarna i musikvärlden  utmärkt i "Whiplash". Nu visar han att det fortfarande går att göra bra musikaler. Slutscenen är återigen genialisk och lyfter filmen till något mer än bara bra. Jag tycker också att musikalnumren är väl avvägda och att man skickligt väver in musik på andra sätt. Musikal är ett problematiskt forum. En del älskar det rakt igenom medan andra hatar det (precis som jazz, vilket är ett tema i filmen). Det blir lätt alldeles för käckt och det kan vara svårt att naturligt få till det faktum att folk plötsligt brister ut i sång. Här är det lysande. Det känns liksom alltid som att det sker i någons huvud och används ofta som en övergång eller en djupare förklaring. Viktiga replikskiften är alltid utan musik. Emma Stone imponerar verkligen och visar upp nya sidor av sig själv. Jag visste t.ex. inte att hon sjöng med en så len och fin stämma. Det allra största berömmet måste ändå gå till Justin Hurwitz, som skrivit musiken till både Whiplash och den här.  
 
Klarar Bechdeltesten 
 
4/5 (7/10) och plats 

Nja

Assasin's Creed
 
 
 
En evig kamp mellan tempelriddarna och assasinerna når tillslut Callum Lynch, vars blod är besläktat med de uråldriga lönnmördarna. Han plockas upp av en organisation, tränas och kan med någon sorts maskin ta sig tillbaka till 1400-talets Spanien på uppdrag...
 
Generellt är detta en blogg för filmtips och även om jag inte bara recenserar mästerverk så är det mestadels tips på sevärda rullar jag levererar. Men ibland måste jag skriva av mig om sämre alster, särskilt om det handlar om så kallade "storfilmer". 
 
Det här var inte särskilt bra. Jag spelar ju inte dataspel, så jag vet inte hur den förhåller sig till det, men när jag läst andras reaktioner på filmen märker jag att spelfansen inte heller verkar särskilt nöjda. Storyn känns enormt tunn, ologisk och meningslös. Hade hellre sett en film om de historiska assasinerna eller åtminstone en film som utspelade sig under en tidsperiod och inte i det här växlande sci-fi-dravlet. Trots bra skådisar blir det tämligen fånigt. 
 
2/5 (4/10)
 

Om att vakna lite för tidigt

Passengers
 
 
 
I ett skepp, på väg från den överbefolkade jorden till en koloniserad planet, går något snett och Jim vaknar i sin kapsel. Det är bara det att han vaknar 89 år för tidigt. Det är omöjligt att söva om sig så Jim måste inse att han är fast på skeppet för resten av sitt liv. Men med en livskamrat skulle det bli betydligt uthärdligare...
 
Ett otroligt snyggt drama i en annorlunda miljö, men egentligen en väldigt konventionell romantisk historia enligt mallen. Chris Pratt och Jennifer Lawrence gör det jättebra och Michael Sheen är en skön droidbartender. Det är underhållande, lite spännande och jättesnyggt, men inget mästerverk. 
 
3/5 (6/10)

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0