"How can you trust a man who wears both a belt and suspenders?"

Harmonica (Once upon a time in the west)
 
 
Sergio Leones klassiker från 1968 matchar inte riktigt den mäktiga avslutningen av hans dollartrilogi (den gode, den onde, den fule), mest pga en betydligt svagare story, men också eftersom Ennio Morricones musik inte når tillnärmelsevis de höjder som föregångaren. Tydligen ville Leone bara göra sin maffiarulle "once upon a time in America", men tvingades till mer "spagettivästern" av producenter och gjorde därför denna film. 
 
Filmen är ändå riktigt bra. Vi har mäktiga karaktärer, framförallt den ständiga hjälten Henry Fonda som otäcka skurken Frank. Vi har ett långsamt tempo, extrema närbilder, snygga vyer och mäktiga dueller. Fotot och tempot är filmens största behållningar. 
 
Ännu en klassiker avbetad. In på plats 492

Utom alla tvivel

12 Angry Men
 
 
Tolv män blir inlåsta i ett rum, där de tillsammans ska finna sanningen. Sanningen bortom alla tvivel. 
 
Ett mord har begåtts. En man är död, en annan mans liv ligger i juryns händer. Det visar sig rätt snart att rättegången bara pekar åt ett håll: killen är skyldig och i juryn tycker också elva av medlemmarna att saken är klar. Men en man protesterar. Han är inte säker. 
 
Den här här filmen ligger 8:a på imdb och jag har så länge tänkt att det är en katastrof att jag inte sett den. Hur står sig då en film från 1957, vars handling nästan uteslutande består av samtal i ett rum kan man fråga sig? Svaret är att det här är så genialt att man nästan stumnar. Så tätt, så spännande, så starkt. Vilken dialog! Vilken dramaturgi! Vilka skådespelarinsatser!
 
Filmens höjdpunkt är för mig scenen då de tar paus i förändringens regn och ledaren för juryn gör en fotbollsmetafor som på något sätt sammanfattar hela historien. Suveränt! Ett mästerverk!
 
Rätt in på plats 53!

Enda vägen till frid

the Railway Man
 
 
Järvägsentusissten Eric Lomax var en modig och hedersam injengör, vars livsöde blev att vara en av de hundratusentals straffångar som byggde järnväg åt japanerna under andra världskriget. Upplevelsen var fylld av omänskliga förhållanden, tortyr och hån. Nära hälften av arbetarna dog. Lomax var en av dem som utsattes hårdast, men också en av dem som överlevde. Långt senare dyker chansen upp; en gammal soldatvän har hittat en av Lomax plågoandar vid liv. Det är dags att göra något åt mardrömmarna. Göra upp med kriget en gång för alla...
 
Denna verklighetsbaserade historia är en upplevelse för både öga och hjärta. Fotot är snyggt. Symboliken kring järnvägen och vägval livsresan med sina sidospår är briljant. Skådespelarensemblen är mäktig med Colin Firth, Stellan Skarsgård och Nicole Kidman i spetsen. Men framförallt är det förstås historien som är fantastisk. 
 
Jag har nu sett 4-5 filmer om de japanska fånglägren under andra världskriget. Det verkar vara en källa till mycket bra filmer och det är tydligt att det var en fruktansvärd tid som satte spår. Överlägset bäst är fortfarande "to end all wars", men den här är en god tvåa. 
 
Plats 253 på listan blir det

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0