In medias res

Netflix är en tjänst jag använder mig mycket av. Bäst just nu är, som jag skrivit om tidigare, den briljanta och välproducerade serien Black Mirror, men de producerar även mer och mer film av ganska skiftande kvalitet och med olika budget pch köper även in på samma sätt. Jag älskar ju Sci-Fi och thriller och dras till dem. Det här har jag sett:
 
Drishyam
 
 
 
 
En objuden gäst skapar en situation som ändar i tragedi. Pappan i familjen är beredd att göra vad som än krävs för att hjälpa sin familj...
 
Indien är ett väldigt stort land med ett flertal stora språk. Bollywood är världens största filmmarknad. Det leder bla till att det finns, inte mindre än, sex olika versioner av denna film, en för var och en av de stora språkgrupperna. Jag har sett hindi-versionen, som är den mest påkostade och kraftfulla, men också spolat igenom både originalet (som är på Malayalam) och Tamilversionen. Versionerna är så lika varandra att det egentligen är samma film i mångt och mycket. 
 
Denna kreation passar inte in i den sedvanliga Bollywoodstereotypen med kärlek, hjältar och dans utan är en drama/thriller. Musiken är mycket kraftfull och hela framställningen är så teartral att det ofta blir lite orealistiskt plus att vi blir skrivna på näsan, men det är också välgjort och spännande. Jag tycker det är både medryckande och underhållande. Det går inte att komma ifrån att man stör sig på de patriarkala samhällsstrukturen och att det är helt OK med barnaga, samtidigt som produktionen också innefattar en del samhällskritik (främst mot polisens arbetsmetoder) och upplyftande av kvinnors utbildning. 
 
Historien är i grunden god, miljöerna är fina, de etiska dilemmana är allmänmänskliga och slutet är mäktigt!
 
Klarar faktiskt Bechdeltesten 
 
3/5
 
Extinction 
 
 
 
En dag kommer plötsligt invasionen, en invasion man på något sätt alltid väntat sig, men nu verkar målet vara utrotning. Går det att överleva denna frenesi?
 
Som rubriken på detta blogginlägg antyder kastas vi ganska rätt in i handlingen utan djupare förklaring. En pappa har ständigt återkommande mardrömmar om en invasion, ingen tror honom, tills den plötsligt kommer en dag. 
 
Idén är jättebra. Skådisarna fungerar och twisten likaså, men ändå är det mycket kvar för att bli riktigt bra. Man hade behövt jobba några varv till med alla element. 
 
 
2/5
 
Spectral
 
 
 
När fredsbevarande trupper är på rutinuppdrag i ett konfliktfyllt Balkan stöter de på något som verkar vara spöken. En energiexpert och professor kallas in...
 
Återigen en film som startat förhoppningsingivande, men den här faller platt och blir slutligen ganska tråkig och fånig. 
 
2/5
 
Revolt
 
 
 
En amerikansk soldat, placerad i Östafrika tappar minnet och möter en fransk hjälparbetare. De båda får nu försöka ta sig till säkerheten medan någon sorts robotinvasion pågår. 
 
Här kör man in medias res på riktigt. Vi kastas in rakt i handlingen utan förklaring och lämnar den lika oavslutad. Kanske därför det fungerar mycket bättre. Att den dessutom utspelar sig på den afrikanska landsbygden bidrar än mer till en realistisk känsla. Välgjort!
 
3/5
 
Chappie
 
 
 
 
De framtida australiensiska polisen har utrustats med intelligenta robotar som har effektiviserats något otroligt, men vad händer om de börjar känna för mycket känslor?
 
Samma folk som låg bakom briljanta Distric 9 har här försökt sig på en ny kreation, men trots en charmig robot och ständigt lika superba Dev Patel blir det ganska platt och en misslyckad upprepning. 
 
2/5
 
Deadpool 2 (ej Netflix)
 
 
 
 
Deadpool är tillbaka. Denna gång försöker han sätta ihop en gruppsuperjältar likt the Avengers eller Justice leauge, men X-force har inte riktigt samma arsenal. I den flesta draften ingår bla Domino, hennes superkraft är tur. Dessutom ingår Peter, som inte har några superkrafter utan bara ville hänga med...
 
I uppföljaren till den suveränt roliga och annorlunda antihjältens första steg på vita duken är storyn svagare och överraskningseffekten när Deadpool bryter tredje väggen blir inte lika stor, men roligt är det. Riktigt roligt stundtals. Och visst är det ändå lite berörande ibland. 
 
 
3/5

Den åttaarmade banditen

Ocean’s Eight
 
 
 
 
I fem år bakom galler har hon planerat den ultimata stöten. Jobbet som ska göra henne och hennes vänner ekonomiskt oberoende. Nu handlar det bara om att samla ett team som klarar av ett lurendrejeri av den magnituden...
 
Det har gått elva år sedan de succéartade Oceans-filmerna gick på vita duken, men här är den lite coolare och smartare ”Jönssonligan” tillbaka. Den här gången är det inte Danny utan hans syster Debbie som planerat en kupp och samlar en kvadron av original. 
 
Det är svårt att göra uppföljare till populära filmer och här förväntar vi oss geniala förvecklingar, sköna karaktärer, spänning, humor och en cool känsla rakt igenom. Oceans Eight lyckas förmedla en del av ovanstående element, men inte alla. 
 
Det finns förvecklingar och de är bra, men inte häpnadsväckande. Det finns ett härligt flyt i filmen, men den där extra knorren saknas. Karaktärerna är däremot superba. Sandra Bullock är skönt kylig. Cate Blanchett är cool. Anne Hathaway är riktigt rolig och visar upp en bred repertoar. Rihanna prickar rollen till 100%, men bäst är tveklöst Helena Bonham-Carter. Humor råder det inte brist på medan spänningen är närmast obefintlig. Den coola känslan levereras med råge. 
 
Sammantaget är detta riktigt underhållande och väl värt bio-pengen, men inte något häpnadsväckande som tar sig in på listan. 
 
Klarar Bechdeltesten (och flera andra tester) med god marginal. 
 
3/5 (6/10)

I am my own worst enemy

Looper
 
 
 
På 2070-talet uppfinns tidsresor. De förbjuds dock tämligen omgående pga alla problem de kan åsamka. Kriminella grupper har dock lyckats norpa ett gäng och använder dessa till att göra sig av med människor utan att efterlämna några spår. Vi följer Joe vars arbetsuppgift är att arkebusera och tillintetgöra sådana personer år 2044. I arbetsveskrivningen, i ett extremt lukrativt yrke, ingår det en klausul. Inga spår får finnas. En dag kommer Joes eget framtida jag stå bakbunden framför honom och då måste han skjuta...
 
Premissen ovan kan verka både förvirrande och fånig, men det fungerar riktigt bra och huvudhandlingen kretsar kring något mycket djupare och starkare. Det är en välgjord sci-fi, men det som verkligen berörde var de etiska bitarna; De svåra valen. Joseph-Gordon Levitt är klockren och dessutom snyggt sminkad för att likna sitt framtida jag; Bruce Willis, som i sig spelar sin paradroll. Men det starkast beständiga intrycket gav den alltid briljanta Emily Blunt och suveräna 8-årige Pierce Gagnon.
 
Tidsresefilmer är alltid svåra och även här går det att hitta eventuella håligheter, men det går också att köpa hela konceptet och det är ovanligt. 
 
Inget häpnadsväckande mästerverk, men bra och underhållande. Riktigt stark 3/5 (6/10) men ändå strax utanför de 500. 

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0