Den värsta mardrömmen

Noctural Animals
 
 
 
Susan har nog försökt lämna det bakom sig. Att hon blev en realist. Att hon både sårade och lämnade den enda hon riktigt älskat. Nu vill hon leva ett vanligt liv med sitt konstarbete och sin nya snygga, känslokalla man. Men så får hon en roman sänd till sig. Hennes exman har tillslut fått ihop en bok och dedikerat den till henne. Men är det bara en bok? En mardröm börjar så smått spelas upp och gränserna för verklighet, fiktion och minnen avtar...
 
Amy Adams är nog år 2016 hetaste skådis med ett flertal starka roller. Här är hon utmärkt som den begynnande depressiva konstkvinnan i sitt stora tomma hus. Jag har alltid tyckt att hon och Isla Fisher är lika varandra, så lika att jag blandade ihop dem lite i början. Därför är det kul att Isla Fisher spelar kvinnan i boken, vilken bär stora likheter med Susan. Historien som utspelar sig i boken är riktigt otäck, intensiv och läskig. Tom Ford lyckas, med hjälp av Jake Gyllenhall, förmedla den totala utsattheten och hjälplösheten. Det är mörkt och tungt och mystiskt.
 
Filmen balanserar utmärkt i tre parallella historier nu, då och i boken och man får en känsla av att allt hänger samman i nån sorts övernaturlig kedja. 
 
Riktigt bra!
 
Klarar Bechdeltesten 
 
4/5 (7/10) och plats 372 på den uppdaterade topplistan bland kategorierna

En film som sitter i

the Light between oceans
 
 
 
Han har ingen familj att tala om. Större delen av hans själ försvann när han stred i kriget. Att ta ett jobb som fyrvaktare ska ge lite sinnesfrid. Men istället möter han kärleken. De gifter sig och är lyckliga, men får två missfall, tills en dag då ett barnskrik hörs. En ensam båt glider i land. Inuti finns en död man och ett litet, mycket levande, barn. Det är deras plikt att rapportera det. Eller är det en gåva? Ska de ta flickan och göra henne till sin egen? 
 
Ett mycket starkt australiensiskt drama där de etiska dilemmana står som spön i backen. För mig, som småbarnsförälder, är den smärtsam att se och den sitter verkligen i. För vad är rätt egentligen? Vad är hedervärt? Vad är bäst för barnet? Vad är bäst för oss? Varje beslut får effekter som ringar på vattnet. Filmen är också hela tiden väldigt symbolisk och förvarnande. Vi får egentligen hela tiden veta hur det ska gå, på ett väldigt snyggt sätt. Välspelat är det också. Nyblivna Oscarsvinnaren Alicia Vikander briljerar verkligen och även Michael Fassbender och Rachel Weisz imponerar!
 
Klarar Bechdeltesten 
 
En mycket stark 3/5 (6/10) och plats 456 på den uppdaterade topplistan 

the dark side of the moon

Rogue One
 
 
 
 
En föräldrslös flicka växer upp i universums utkanter och lever ett kringflackande liv utan mål och mening. När hon hamnar i ett av imperiets arbetsläger och får en chans att bli fri börjar hon dock så smått tro på rebellernas hopp om en bättre värld...
 
I en makalöst snygg komposition av smått geniala miljöer finner vi en ganska typisk äventyrsfilm där ett gäng hängivna soldater ska stjäla något från den mäktiga onda makten. En avhoppande imperiepilot har nämligen avslöjat var ritningarna till Dödsstjärnan och dess massförstörelsevapen finns gömda. Ska imperiet kunna besegras måste man hitta denna ritning.
 
Huvudkaraktären Jyn Erso (eminent spelad av Felicity Jones), en mycket rolig droid och en kung fu-liknande tempelvakt (Donnie Yen) hör till styrkorna i en film som annars saknar alla starka karaktärer Star Wars brukar leverera (förutom Vader då förstås). Eftersom det är en enkel sidohistoria blir det inte heller några stora frågor eller djupa insikter. Det är en rak äventyrsfilm, men det är ändå bra.
 
Filmens styrka (som en vän påpekade) ligger i att rebellerna inte framställs som ensidigt goda och att man måste offra nåt i krig. Alla syftningar och de gamla karaktärerna, som Grand Moff Tarkin gjord med cgi (skådisen dog 1994), lyfter verkligen. Det är spännande, medryckande och underhållande. Allra bäst är dock miljöerna. Ursnyggt!
 
Sedan går det ju inte att komma ifrån det roliga faktum att hela filmen är en sorts förklaring till det mest kritiserade i Star Wars-filmernas historia: Hur kunde Dödsstjärnan falla på det sätt den gör? Här får vi en god förklaring. 
 
Klarar Bechdeltesten 
 
Lite mer än bara sevärd, en riktigt stark 3/5 (6/10) och plats 479 på den uppdaterade topplistan

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0