(bloggen upphör ej)

Nu är ju listan slut, men inte filmerna. Jag kommer att se massor med film framöver (både dåliga och bra), särskilt nu när Abbe sover om nätterna, och därför kommer filmtipsen att fortsätta.

1 - den med vattenbehållaren som inte går att lyfta

Gökboet



 
 
 

En film om att våga. En film om att leva. En film om att stå upp, tro och hoppas! I centrum finns vattenbehållaren. Kan man lyfta den är ingenting omöjligt. Friheten existerar. Den finns där ute, men den finns också i era hjärtan. Symboliken är stor i denna maktkamp mellan ickeanpassningsbara intagna och makten i form av nyckelägande sjuksystrar och sadistiska vårdare...


Ja, här har ni min nummer ett. För att citera en vän från min prerelease på en talkshow härom månaden: "ett ganska väntat slut på en oväntad blogg". Det här är för mig en ganska given vinnare. Det är den ultimata historien om mentalsjukhuset där de intagna känns betydligt mer friska än den stundtals penalistiska personalen.
 
Detta är en otroligt stark och fin historia där MC Murphy, fullkomligt briljant spelad av Jack Nicholson, rör om i grytan när han hamnar i psykvården för att slippa fängelse. Den småkriminella McMurphy, med sin tveksamma kvinnosyn, har ingen agenda och är ingen genomgod människa, men han blir den rebell patienterna behöver i kampen mot diktaturen som råder. 
 
Ilskan som myllrar upp i mig mot antagonisten syster Ratched, lika briljant gestaldad av Lousie Fletcher, saknar motstycke och lika varm blir jag i hjärtat av "galningarnas" fisketur. Få filmer har ett sådant färglatt persongalleri som detta mästerverk. Främst har vi indianen Chief, även om han för en mer undanskymd tillvaro än i boken och man känner knappt igen Danni Devito i rollen som den underbara Martini.

Se detta mästerverk!

(filmvecka)





I veckan som gick hade jag filmtema på jobbet och förutom filmanalys, tävlingar och annat så avverkade vi 6 st filmer. Fem av dem har jag redan skrivit om här på bloggen, men den sjätte var ny för mig och den berörde mig djupt.

Vi inledde veckan med strålande tyska komedi-dramat Goodbye Lenin, en smart och lite annorlunda film som jag skrivit om här. Sedan följde varma norska måbrafilmen om Elling och Kjell-Bjarne som ska försöka bo själva. Vi såg också den enormt starka brittiska historien Boy A, som följer en ung mans väg tillbaka till en dömande värld. Om du inte har sett denna tårdrypande och tunga film om brott och straff så se den. (Här är ett inlägg om de filmer som jag sett efter att bloggen startades, men som skulle tagit plats egentligen)

Självklart blev det också något från den absoluta bloggtoppen. Vi bevittnade smarta thrillern Donnie Darko och dogmamusikalen Dancer in the dark. Darko var svår, men uppskattad medan Dancer delade publiken i två läger; de som älskade filmen och de som hatade den. Allt hänger på vad man tycker om Björks musikalnummer.

Men det som alltså berörde mig mest var den sista filmen vi såg: the lovely bones, en jobbig men riktigt bra film av eminente Peter Jackson. Som småbarnsförälder är det otroligt svårt att se en film om en barnamördare och när spänningen steg mådde jag därför ganska dåligt. Greppet att se filmen från den mördade flickans vinkel var däremot genialt och jag har tänkt enormt mycket på filmen i efterhand.

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0