Underhållande action

Baby Driver
 
 
 
Däcken skriker och motorn varvar. Med rätt musik i lurarna finns det ingen skickligare förare än Baby. Med tragik i bagaget, skulder och hörselproblem har han motvilligt hamnat i kriminella kretsar som flyktchaufför. Han har dock fått ett löfte om att nästa stöt blir hans sista...
 
Fartfylld, spännande, konventionell action. Greppet med protagonistens hörselbekymmer, vilket tvingar honom till att ha musik i lurar konstant, är briljant, men i övrigt är den här filmen inte unik på något sätt. Den är inte djup. Den är inte häpnadsväckande, men den är riktigt underhållande med både spänning och humor. 
 
3/5 (5/10)
 
 
Spiderman - Homecoming
 
 
 
Efter att ha kastats in i ett rejält eldprov där han fick slåss mot halva Avengers tycker ändå Tony Stark att Peter Parker behöver träning innan han kan kastas in i hetluften på riktigt. Men en otålig Spiderman söker själv upp faran...
 
När den tredje versionen av spiderman, på kort tid, gör entré blir det ingen karaktärsuppbyggnad utan rätt in i action utan bakgrundshistoria. Istället för det mörker och de djup, som präglat en hel del superhjältefilmer på 2000-talet, har man här gått på humor. Det är otroligt lättsamt och jag skrattade högt några gånger. Men det blir lite för svagt i slutändan. Gillar inte heller utseendet på dräkten. Han ser tecknad ut. 
 
3/5 (5/10)

De ville bara hem

Dunkirk
 
 
 
Kalla, huttrande står de på stranden och hoppas på en båt till friheten. Plötsligt kommer flygräderna. Bomberna slår upp stora hål bland de utsatta. Några kommer med en båt, men blir snart rammade av en sjunkbomb eller en torped, instängda och dödsdömda medan lungorna fylls med vatten. Att någon av dem ska få återse hemlandet känns bara som en dröm. Trots att England är så nära att man praktiskt taget ser det...
 
Hundratusentals brittiska soldater hade åkt över kanalen till Frankrike när det plötsligt fann sig helt omringade av fienden. Det gick inte att fly på stora båtar. De blev bara sänkta. Man vågade inte heller offra för mycket jagare och stridsplan eftersom man förväntade sig en tysk invasion på hemmaplan. Därför satte man in massor av privata småbåtar och iscensatte en nästan omöjlig räddningsaktion. 
 
Mästerregissören Christopher Nolan ville skapa en realistisk krigsskildring utan några starka karaktärer. Det var själva händelsen, upplevelsen han ville åt. Därför får vi veta väldigt lite om personerna. Vi får inte se några osannolika hjältedåd, inga klyschiga oneliners, inga närgångna blodstänk. Nej. Det handlar om kampen för att överleva. Kampen för att komma hem. Det är intensivt spännande hela tiden och det är för att vi vill veta om de ska överleva. Inte för att de ska krossa fienden. 
 
Upplägget är suveränt. Vi får följa en dag från stranden till eventuell räddning, några timmar på en privat räddningsbåt och en intensiv timma i luftrummet (den enda del av filmen som är rena stridsscener). Nolan binder ihop de tre delarna mycket snyggt. Och för att skapa en så genuin känsla som möjligt har man filmat i 65 mm IMAX-format och masscenerna är inspirerade av liknande på stumfilmstiden. Fokus ligger på intensiv spänning. Det ska kännas som att man är där. Musiken av Hans Zimmer bidrar verkligen till att det är hudknottrande spännande hela tiden. Jag kom på mig själv med att fysiskt vilja putta på soldaterna för att hjälpa dem från biostolen. 
 
Filmen har i nuläget 8,8 på imdb (9,0 igår) och har som alla Nolans filmer placerar sig topp-30 av filmer genom tidena. Den kommer väl rasa ner till en plats kring 100 framöver, men han är nog en av vår tids största. Själv älskar jag hans filmer, men trots det otroligt imponerande hantverket i denna matchar det inte hans bästa alster tycker jag. 
 
4/5 (7/10) får den av mig och plats 269 på den uppdaterade topplistan. 

Det gör ont

Sameblod
 
 
 
I smärtsamt vackra fjäll, bland renar och norrsken växer söta och godhjärtade Elle-Marja upp. Tillsammans med sin lillasyster är hon ålagd att gå på en internatskola inne i byn. På skolan inser Elle-Marja både att hon har läshuvud och att hon tillhör en oönskad grupp i Sverige. Ett förfärligt kränkande besök från det rasbiologiska institutet i Uppsala blir vändningen. Elle-Marja vill inte längre vara ett "cirkusdjur". Hon beslutar sig för att gå och aldrig komma tillbaka...
 
Den vackraste och mest välfotade svenska filmen på åratal gör ont att se. De fina tjejerna får alla sina drömmar och hela sin självkänsla krossad av den svenska staten. I Anders Rezius anda mäts skallar och näsor och de samiska barnen får höra att "lapp skall vara lapp" eftersom forskningen visar att ni dör ut om ni bor i stan. Ändå ska barnen tvingas lära sig svenska och allt om hur bra landet är för alla andra. Det gör så ont att se hur Elle-Marja utsätts, kränks och berövas sitt människovärde till den grad att hon byter identitet och bryter med sin stackars syster. Lene Cecilia Sparrok spelar rollen otroligt bra och alla skådespelare imponerar, ett tecken på att regissören Amanda Kernell gjort sitt jobb med den äran. 
 
Det här är en stor skam för Sverige som vi inte gjort upp med. De systematiska kränkningarna av samerna har visserligen minskat och de har fått en del att säga till om, men än idag är fördomarna enorma och kränkningar av rättigheter och person sker gång på gång. Sverige har ännu inte skrivit på konventionen om ursprungsfolk! 
 
Klarar Bechdeltesten (med råge)
 
En stark, stark 4/5 (8/10) och plats 149 på den uppdaterade topplistan

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0