(on fire)

the hunger games - cathing fire
 
 
Den första filmen i serien om Katniss Everdeen och huvudstadens förtryck av distrikten hade ett tydligt problem med avvägningen mellan en mörk historia och en ungdomlig publik. Här i den andra har man hittat en bättre ton. Filmen är vuxnare och mognare. Det finns ett helt annat djup i karaktärerna och man har bättre replikskiften. Tyvärr är då istället storyn inte alls lika häpnadsväckande denna gång och känslan är att vi bara väntar på en framtida explosion. Det blir aldrig riktigt spännande och det brakar aldrig loss. Mest speciellt är det att se Philip Seymour Hoffman så snart efter hans död, men han gör en habil insats som vanligt. Sorgligt att vi snart inte får se honom mer, Jennifer Lawrence är klockren och hennes karaktär är också den mest intressanta i en filmserie som är bra och har ett djup, men som ännu inte fått till den där riktiga fullträffen. 

(Varför spricker troll?)

Trolljägaren
 
 
 
Vad gömmer sig egentligen i de mörka skogarna och fjällen i Norge? Urgamla miljöer med urgamla namn döljer kanske en hemlighet som sedan länge lämnats åt sagorna? I denna underbara norska mokumentär, som kallats Norges egna Blair Witch projekt, får vi följa några filmstudenter från en liten högskola som vill göra ett projekt om eventuella björntjuvjägare. De finner en mystisk man som de tror är tjuvskytt, men snart visar det sig att han jagar något helt annat. Idén är strålande och det finns vissa underbara grepp i filmen (som när elkraftsarbetarna inte har någon förklaring till varför de har högspänningsledningar som går i cirklar och när vi får möte de polska männen som säljer björnlik svart för att man ska kunna mörklägga effektivt), men många gånger har man också slarvat bort idén. Det går för snabbt här och där och skådespelandet är minst sagt svajigt. Man borde stannat upp och utnyttjat vissa delar mer. Totalt sett är det ändå mycket sevärt och det är mer underhållande än skrämmande.
 
 
Idag måste vi också stanna upp och ägna en tanke åt en bortgången skådespelare. Det är sorgligt att så många av dem går bort för tidigt, inte sällan p.g.a. droger. Det är ett tufft yrke, men mest tror jag att det beror på att de är känslomässiga konstnärsjälar som lätt faller in i ångest och depressioner. Philip Seymour Hoffman var framförallt briljant i starka biroller, kanske bäst i världen på detta i filmer som the Big Lebowski, Magnolia och Patch Adams t.ex.
 
 

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0