Gud är utanför tid och rum

interstellar
 
 
 
 
I en okänd framtid börjar jordens resurser att tryta. Människan har tvingats regregera till en agralkultur och störs ständigt av dammstormar, vilket också fyller lungorna med damm. I ett avlägset hus har flickan Murph kontakt med ert "spöke" i sin bokhylla. Spöket verkar vilja säga något...
 
Av en slump eller kanske av ödet finner majsodlaren, tillika före detta NASA-injengören (och piloten) Coop, koordinaterna till en basstation där en grupp forskare planerar för människans räddning. De har upptäckt en reva i rymdtiden, en möjlig väg för människan att söka efter nya planeter att bebo. Men att ge sig in i ett maskhål är att kasta sig ur tiden. 
 
Interstellar är en annorlunda film med ett vetenskapligt och filosofiskt djup av sällan skådat slag. Man kastar sig nyfiket in i Einsteins relativitetsteori och låter oss se det som många fysikintresserade drömmer om, men man gör det med mänskligheten och dess innersta känslor i fokus. Man låter också scenerna ta tid. Det är härligt med långsamhetens lov i en film som handlar om tid. Musiken av Hans Zimmer, tillsammans med ett fantastiskt foto och en rad duktiga skådespelare lyfter det hela till något riktigt bra, men inte fullt det mästerverk jag förväntat mig. Jag tycker Nolan har lyckats bättre med tidigare alster. Man skriver oss på näsan lite för mycket och vill förklara allt och sedan blir det lite överdrivet några gånger. Men det är ändå en mäktig och fantastisk film. 
 
Interstellar ligger för närvarande på 12:e plats på imdb (kommer att dala), men på min blogg blir det "bara" plats 117

(I väntan på interstellar)

På lördag ska jag äntligen se Christopher Nolans senaste succé, som för tillfället tagit sig in på 12:e plats på imdb:s topp-250. Mina förväntningar är höga. 
 
Under tiden har jag sett lite annat, men inget som gripit så starkt tag i mig och inget som tagit sig in på min topp-500. 
 
the perks of being a wallflower
 
 
 
En klassisk romantisk high schoolfilm med de typiska karaktärerna, men med en liten twist. Protagonisten är lite annorlunda och slutet är bra. Dessutom blir det lite mer spännande med 70-tal. Ensemblen påminner om ett skönt kompisgäng i en musikal, typ RENT. Emma Watson är bra som vanligt. 3/5
 
Dracula Untold 
 
 
 
Hade inga större förväntningar på filmen, men den var ändå under dem. Bra idé att lyfta fram Dracula som en man av folket, men genomförandet är tämligen intetsägande. Svag 2/5

en kamp på liv och död

 
Tsotsi
 
 
 
Tsotsi växte i ett betongrör i Johannesburg och den hårda sängen kan också symbolisera den hårdhet han tvingats besitta. Tsotsi leder en grupp kriminella från kåkstan, som inte ryggar för att döda sina offer. Men Tsotsis liv förändras radikalt en dag då osedvanliga händelser leder till att den unga mannen tvingas dra fram empatin ur sitt inre, något som river upp det mesta...
 
Tsotsi är en mäktig film om Sydafrikas förortsliv med en enkel, men stark historia, fantastisk musik och en magisk färgsättning. Netflix levererar gång på gång. Välgjort och mycket sevärt! Plats 321
 
Jag har också sett:
 
the fault in our stars (förr eller senare så exploderar jag)
 
 
Tonåringar med cancer är ett otroligt tungt och berörande ämne och det här är också stundtals riktigt, riktigt berörande. Men trots det och trots att filmen också har poetiska höjdpunkter och djupa insikter så är det på det stora hela en klichéaktigt tonårsfilm med de typiska scenerna och karaktärerna. Det är bra, men inte så fantastiskt som tex imdb antyder. 3/5

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0