Maxar sci-fi-kontot

Under några sjukdomsdagar har jag sett ifatt mig på sci-fi-fronten:
 
Annihalation
 
 
 
”Det finns två teorier: Antingen finns det något i skimret som dödar alla eller så börjar de döda varandra”
 
Hon är van vid att hennes man är borta på farliga uppdrag för militären, men den här gången är det något annat. Lena får inga svar och bestämmer sig för att själv undersöka vad han utsatts för. Det hon möter är inte det hon förväntat sig. Ett mystiskt skimmer breder ut sig och ingen vet vad som finns där i...
 
En riktigt bra premiss, uppfinningsrikedom och visuell finess samt ett antal duktiga aktörer ger förhoppningar. Men tyvärr håller inte manuset samma klass. Dialogen är undermålig och även dramaturgiskt saknas det mycket. Natalie Portman gör sitt bästa. Tuva Novotny har fått en svag karaktär att jobba med och Gina Rodriguez borde tackat nej till den katastrofroll hon tilldelats. Tessa Thompson fungerar däremot lika bra som vanligt och både miljöer och känsla gör att slutresultatet ändå blir rätt bra. Intressant, mystiskt och snyggt hela vägen. 
 
Klarar Bechdeltesten 
 
Får en knapp 3/5 (5/10)
 
Thor - Ragnarök 
 
 
 
Asgård är hotat! De nio världarna är i kaos och uråldriga monster annalkas. När så dödsgudinnan Hel gör entré verkar allt hopplöst...
 
 
I en mellanfilm om åskguden Thor byter man stil från de lite halvseriösa första två och kör en mycket lättsam historia i Guardians of the Galaxy-anda. Man korsar också den världen och karaktärer därifrån återses. Det blir också stundtals riktigt roligt, men ändå inte nära den nivå som levereras i GotG. Historien är tunn, trots att ämnet är Ragnarök. Problemet är väl att just Ragnarök egentligen påbjuder en riktigt mörk och mäktig framställning där tunga karaktärer dör. Istället känns undergången ganska fjuttig och det är svårt att ta det på allvar när Hulken slåss med fenrisulven. Samtidigt är den avslappnade beskrivningen rätt skön med. 
 
Underhållningsvärdet är dock så högt att det kompenserar mycket för bristerna. Roligast är Jeff Goldblum. För mig som religionslärare kanske det allra svåraste är att acceptera den totala ignoransen mot vad som är korrekt enligt nordisk mytologi. Loke är ju inte adoptivson till Oden. Hel är inte heller deras syster utan faktiskt Lokes barn. Valkyriorna var inga krigare osv osv
 
Totalt sett ändå bra. Riktigt rolig stundtals! Cate Blanchett är en av mina favoritskådespelare och hon levererar än en gång. 
 
3/5 (6/10)
 
the Cloverfield paradox
 
 
 
Ett team skickas upp i rymden för att ansluta någon sorts stråle vilket skulle ge jorden outtömlig energi, vilket verklige behövs då energikrisen är så stor att världskrig hotar. Riskerna med operationen är dock stora och alla i teamet vet att deras chans att återvända hem är låg...
 
I del tre av Cloverfieldtrilogin försöker man binda ihop det universumet samtidigt som man nog hoppas vara lite unik. Likheten med Alien, Life, 2000 a space odyssey mfl är dock talande. Enda skillnaden är att detta är många snäpp sämre. De logiska luckorna är många och försöken till djup nästan skrattretande. Sämst är nog de små mystiska skräckinslagen då de har absolut noll koppling till helheten. (Bl.a. en scen med en arm)
 
Klarar Bechdeltesten
 
2/5 (3/10) Ett bottennnapp

Watch out for the skinheads

the Dark Tower
 
 
 
Stort, tyst och svart står tornet i världens centrum och skyddar mänskligheten från demoner och monster, men en ondskefull man vill färga världen svart, släppa in ondskan och regera med den. I drömmar ser Jake denna mörka värld, men det kan väl inte vara på riktigt. Inte finns det människor med fakeskinn, mörka torn och monster? Omgivningen ser honom som galen och kanske är det bara drömmar....
 
Som vanligt fokuserar Stephen King på ensamma, utstötta barn i kampen mot en ondska som kan fokusera på dina svagheter. Historien om det mörka tornet är Kings livsverk på 8 långa böcker och därför finns det en enorm historia att jobba med. Jag har svårt att förstå att man väljer att följa den klassiska dramaturgin och göra en typisk film på bara 90 minuter när man utgår från ett epos.  Uppbyggnaden är jättebra, men efter halva börjar det fallera och sista tredjedelen blir platt fall. Det djup man antytt blir så tunt när man ska trolla ihop en lösning på 15 minuter. 
 
Snyggt, otroligt välspelat (Matthew McConaughey och Idris Elba är magiska) och intressant, men tyvärr dramaturgiskt magplask. 
 
Knapp 3/5 (5/10). Sevärt, men inte mer

De ville bara hem

Dunkirk
 
 
 
Kalla, huttrande står de på stranden och hoppas på en båt till friheten. Plötsligt kommer flygräderna. Bomberna slår upp stora hål bland de utsatta. Några kommer med en båt, men blir snart rammade av en sjunkbomb eller en torped, instängda och dödsdömda medan lungorna fylls med vatten. Att någon av dem ska få återse hemlandet känns bara som en dröm. Trots att England är så nära att man praktiskt taget ser det...
 
Hundratusentals brittiska soldater hade åkt över kanalen till Frankrike när det plötsligt fann sig helt omringade av fienden. Det gick inte att fly på stora båtar. De blev bara sänkta. Man vågade inte heller offra för mycket jagare och stridsplan eftersom man förväntade sig en tysk invasion på hemmaplan. Därför satte man in massor av privata småbåtar och iscensatte en nästan omöjlig räddningsaktion. 
 
Mästerregissören Christopher Nolan ville skapa en realistisk krigsskildring utan några starka karaktärer. Det var själva händelsen, upplevelsen han ville åt. Därför får vi veta väldigt lite om personerna. Vi får inte se några osannolika hjältedåd, inga klyschiga oneliners, inga närgångna blodstänk. Nej. Det handlar om kampen för att överleva. Kampen för att komma hem. Det är intensivt spännande hela tiden och det är för att vi vill veta om de ska överleva. Inte för att de ska krossa fienden. 
 
Upplägget är suveränt. Vi får följa en dag från stranden till eventuell räddning, några timmar på en privat räddningsbåt och en intensiv timma i luftrummet (den enda del av filmen som är rena stridsscener). Nolan binder ihop de tre delarna mycket snyggt. Och för att skapa en så genuin känsla som möjligt har man filmat i 65 mm IMAX-format och masscenerna är inspirerade av liknande på stumfilmstiden. Fokus ligger på intensiv spänning. Det ska kännas som att man är där. Musiken av Hans Zimmer bidrar verkligen till att det är hudknottrande spännande hela tiden. Jag kom på mig själv med att fysiskt vilja putta på soldaterna för att hjälpa dem från biostolen. 
 
Filmen har i nuläget 8,8 på imdb (9,0 igår) och har som alla Nolans filmer placerar sig topp-30 av filmer genom tidena. Den kommer väl rasa ner till en plats kring 100 framöver, men han är nog en av vår tids största. Själv älskar jag hans filmer, men trots det otroligt imponerande hantverket i denna matchar det inte hans bästa alster tycker jag. 
 
4/5 (7/10) får den av mig och plats 269 på den uppdaterade topplistan. 

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0