Watch out for the skinheads

the Dark Tower
 
 
 
Stort, tyst och svart står tornet i världens centrum och skyddar mänskligheten från demoner och monster, men en ondskefull man vill färga världen svart, släppa in ondskan och regera med den. I drömmar ser Jake denna mörka värld, men det kan väl inte vara på riktigt. Inte finns det människor med fakeskinn, mörka torn och monster? Omgivningen ser honom som galen och kanske är det bara drömmar....
 
Som vanligt fokuserar Stephen King på ensamma, utstötta barn i kampen mot en ondska som kan fokusera på dina svagheter. Historien om det mörka tornet är Kings livsverk på 8 långa böcker och därför finns det en enorm historia att jobba med. Jag har svårt att förstå att man väljer att följa den klassiska dramaturgin och göra en typisk film på bara 90 minuter när man utgår från ett epos.  Uppbyggnaden är jättebra, men efter halva börjar det fallera och sista tredjedelen blir platt fall. Det djup man antytt blir så tunt när man ska trolla ihop en lösning på 15 minuter. 
 
Snyggt, otroligt välspelat (Matthew McConaughey och Idris Elba är magiska) och intressant, men tyvärr dramaturgiskt magplask. 
 
Knapp 3/5 (5/10). Sevärt, men inte mer

De ville bara hem

Dunkirk
 
 
 
Kalla, huttrande står de på stranden och hoppas på en båt till friheten. Plötsligt kommer flygräderna. Bomberna slår upp stora hål bland de utsatta. Några kommer med en båt, men blir snart rammade av en sjunkbomb eller en torped, instängda och dödsdömda medan lungorna fylls med vatten. Att någon av dem ska få återse hemlandet känns bara som en dröm. Trots att England är så nära att man praktiskt taget ser det...
 
Hundratusentals brittiska soldater hade åkt över kanalen till Frankrike när det plötsligt fann sig helt omringade av fienden. Det gick inte att fly på stora båtar. De blev bara sänkta. Man vågade inte heller offra för mycket jagare och stridsplan eftersom man förväntade sig en tysk invasion på hemmaplan. Därför satte man in massor av privata småbåtar och iscensatte en nästan omöjlig räddningsaktion. 
 
Mästerregissören Christopher Nolan ville skapa en realistisk krigsskildring utan några starka karaktärer. Det var själva händelsen, upplevelsen han ville åt. Därför får vi veta väldigt lite om personerna. Vi får inte se några osannolika hjältedåd, inga klyschiga oneliners, inga närgångna blodstänk. Nej. Det handlar om kampen för att överleva. Kampen för att komma hem. Det är intensivt spännande hela tiden och det är för att vi vill veta om de ska överleva. Inte för att de ska krossa fienden. 
 
Upplägget är suveränt. Vi får följa en dag från stranden till eventuell räddning, några timmar på en privat räddningsbåt och en intensiv timma i luftrummet (den enda del av filmen som är rena stridsscener). Nolan binder ihop de tre delarna mycket snyggt. Och för att skapa en så genuin känsla som möjligt har man filmat i 65 mm IMAX-format och masscenerna är inspirerade av liknande på stumfilmstiden. Fokus ligger på intensiv spänning. Det ska kännas som att man är där. Musiken av Hans Zimmer bidrar verkligen till att det är hudknottrande spännande hela tiden. Jag kom på mig själv med att fysiskt vilja putta på soldaterna för att hjälpa dem från biostolen. 
 
Filmen har i nuläget 8,8 på imdb (9,0 igår) och har som alla Nolans filmer placerar sig topp-30 av filmer genom tidena. Den kommer väl rasa ner till en plats kring 100 framöver, men han är nog en av vår tids största. Själv älskar jag hans filmer, men trots det otroligt imponerande hantverket i denna matchar det inte hans bästa alster tycker jag. 
 
4/5 (7/10) får den av mig och plats 269 på den uppdaterade topplistan. 

Can anyone hear your scream?

Alien - Covenant
 
 
 
I den svarta rymden glider Covenant med destination framtid. Skeppet är fullastat med kolonisatörer som vill starta om i en ny värld, samt embryon till framtida kolonisatörer. Men något går snett och besättningen vaknar några veckor för tidigt. Farkosten plockar också upp  en signal från en närliggande planet som verkar än mer lovande än slutmålet. Man beslutar sig för att provlanda, något man aldrig skulle gjort...
 
Man vet vad man får i en Alienfilm och det här är inget undantag. Men det är sliskigare, äckligare, läskigare och mer förfinat än någonsin. Det första infektionerna är riktigt välgjorda! Överhuvudtaget är det riktigt snyggt gjort och under första tredjedelen är det också mystiskt och intressant. Mot slutet ger man sig också på att försöka förklara grunderna till hela Alienhistorien och lyckas väl ganska bra även om pusselbitar saknas än. 
 
Till filmens brister hör avsaknaden av överraskningar och att den här kompositionen inte har några särskilt starka karaktärer att bygga kring. Michael Fassbender är bra i  sin robotroll, men Katherine Waterson kan inte matcha det  Noomi Rapace gjorde i den senaste. Det blir också lite upprepning av gamla filmer och även om man är lite finurlig mot slutet känns det lite gjort. Jag önskar man kunde hållt i känslan man har i början betydligt längre. Men sevärt är det definitivt och slutet innehåller endel av intresse.  
 
Det är snyggt! Det är mäktigt! Men det är inte fyllt av överraskningar. 
 
3/5 (6/10)

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0