I ett sluttande Gotham på väg mot avgrunden lever den skamfilade småjobbaren Arthur fortfarande hemma hos mamma. Han arbetar lite som clown, men drömmer om de stora komikerjobben. Problemet är bara att han inte är så rolig och hans sinne är mörkare än den djupaste skog...

 

Man undrar lite vad Joaquin Phoenix tänkte när han först kom på tal för att spela in ännu en Jokerfilm. Jack Nicholson gjorde en ikonisk gestaltning i "Batman" 1989 och Heath Ledger lyckades på något sätt överträffa bedriften och postumt erhålla en Oscar för "the Dark Knight" 2008. Varför göra en film till? Varför ge sig på en så utmanande karaktär dömd att misslyckas? Han såg nog något i manus? Och kanske förstod han att om någon kan axla ansvaret så är det just han. 

För det är ju helt lysande! Phoenix är helt makalös i rollen som begynnande psykopat. Filmens absoluta styrka är huvudkaraktären och gestaltningen. Bara skrattet är Oscarsmaterial.

 

Storymässigt har man valt att måla upp en oerhört tragisk historia som påminner om Taxidriver. En ensam, missförstådd och misshandlad man som egentligen bara har en väg att gå, den mot mörkret. Det är inte svart och vitt  Det är grått och sörjigt. Varför är samhället i spillror? Har de rika ett ansvar? Är Thomas Wayne genomgod eller kan ha ha dolt sanningar för sin egen vinning? Är Jokern bara en galen mördare eller är han en röst för revolutionen?

 

Det kan vara svårt att själv bestämma sig. Är det tragiskt eller är det otäckt? Kan man fortsätta känna för en karaktär som kallblodigt begår grova brott? Hur tar vi i samhället hand om psykisk ohälsa?

 

Håna inte de sjuka!

 

Otroligt välgjort! Snyggt foto! Fantastisk musik! En tung, mörk och ganska stillsam filmupplevelse som

sitter kvar. 

4/5 (hela 8/10) och plats 237 på den uppdaterade topplistan. En av de bästa filmerna på länge. Ligger topp-tio på imdb, men så bra är den inte.