Det är svårt med komedi

En av anledningarna till att den här bloggen inge uppdaterats på sistone är att de filmer jag sett inte levt upp till mina krav. Här är tre exempel på filmer som kunde blivit bra, men som inte når hela vägen: 
 
Guernseys litteratur och potatispajsällskap
 
 
 
Ön Guernsey är ockuperad av tyskarna under andra världskriget och det är inte tillåtet att vara ute för sent på kvällarna, så när en grupp människor upptäcks tvingas de påstå sig vara ett litteratursällskap. Efter kriget vill en ung författarinna kolla upp vilka de är...
 
Som bok kan jag tänka mig att den småmysiga och ibland både fina och omvälvande historien, om den lilla ön och dess intriger, fungerar riktigt väl. Men som film blev det en orgie i klichéer och förutsägbarhet. Vi kunde i stort sett leverera replikerna, från biostolarna, innan de sas. Skådespelarmässigt var det inte heller det bästa jag sett. 
 
2/5 (4/10)
 
Solsidan
 
 
 
Anna och Alex har separerat och Fredde tvingas möta sin far samtidigt som Ove o Anette letar spermadonatorer...
 
Den stundtals briljanta TV-serien klarar övergången till långfilmsformatet dåligt. Visst berör det litegrann stundom och visst är det också stundtals roligt, men transportsträckorna är långa och man saknar alla pinsamma förvecklingar som präglade serien. Storyn blir tunn när man försöker anpassa det till stora duken.
 
2/5 (4/10) 
 
 
the Dressmaker 
 
 
 
Tilly är tillbaka efter 20 år. Tillbaka i byn där hon blev mobbad och utstött. Tillbaka hos en mor som inte minns henne. Tillbaka på platsen där hon kanske begick ett mord...
 
Kate Winslet är en av mina absoluta favoriter och här kamperar hon dessutom tillsammans med kameleonten Hugo Weawing, som gör en underbar gestaltning, så vad kan gå fel? Jo, problemet är mixen. Filmen är en kombination av drama, fars, svart komedi och romantik ofta allt på en gång. Att kalla filmen rörig är en underdrift. Filmen är smårolig, skön, snygg, flamsig, trött, irriterande, lätt berörande, oväntad och irriterande omvartannat. Fotot är jättesnyggt, liksom alla klänningar, men stundtals är det rena sängkammarfarsen. En scen mitt i filmen är sp irriterande att jag övervägde att stänga av, sedan räddar man sig med lite svart humor, men totalt sett är det flr ojämnt. 
 
3/5 (5/10)

King Kong under vattnet

the Shape of Water
 
 
 
På ett mörkt laboratorium finns en bassäng och i dess djup något från en annan värld. Den musikalfilmsälskande livsnjutaren Elisa har alltid känt sig lite halv och utanför i vår värld på grund av sin stumhet. I sitt arbete som städare på det topphemliga labbet finner hon äntligen det hon saknat...
 
King Kong möter Amelie med hjälp av Guillermo Del Toro i en gröntonad 60-talsskildring fylld av symbolik kring temat tid, vatten, utanförskap och kärlek. Med hjälp av en karaktäristisk Del Toro-skapelse i form av en vattenvarelse tar sig filmen an både en klassisk berättelse om det missförstådda ”monstret” och kvinnan, men också en del samhällskritik kring 60-talets kalla krig, homofobi och inte minst rasismen. 
 
Miljön och känslan fångar mig direkt. Det är klassiskt i både dramaturgi och spänningsmoment, men något annorlunda i karaktärspolett och miljö. Musiken är rakt igenom fantastisk. 
 
Jag tycker att resultatet blir riktigt bra. En mysig film med lysande skådisar. Sally Hawkins är mycket bra i huvudrollen och Michael Shannon är perfekt castad som skurken. Jag tippar att detta blir årets bästa film på Oscarsgalan. 
 
Klarar Bechdeltesten 
 
Det blir en knapp 4/5 (7/10) framförallt för det visuella. Platsen blir 390 på den uppdaterade topplistan

The name you gave me

Lady Bird
 
 
 
Lady Bird är en vanlig tonåring från ”the wrong side of the tracks” i Sacramento och vi får följa henne när hon blir vuxen i början av 2000-talet. Det är aldrig oproblematiskt att gå igenom de äldre tonåren och med en depressiv pappa och en manisk och krävande mamma blir det inte enklare...
 
Saoirse Ronan var Oscarsnominerad för Brooklyn i förfjol, men det känns som att hennes chanser till en statyett är betydligt större denna gång. Det här är en ganska rak livshistoria, en enkel berättelse med bra flyt, men också en film som kräver ett betydligt större register än det hon fick visa upp i Brooklyn. Ronan har redan en fantastisk karriär bakom sig med filmer som ”försoning” (mycket bra roll), ”Hanna”, ”Flickan från ovan”, ”the Grand Budapest Hotel” mfl Det här inte hennes bästa film, men hon får ett stort fokus och gör det bra. Allra närmst en Oscar tycker jag Laurie Metcalf, som spelar den lättkränkta och ouppmuntrande mamman, borde vara. Bra film. Fin i sin enkelhet, men vi har definitivt sett det mesta förr. 
 
Klarar Bechdeltesten
 
3/5 (6/10)  

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0