”Bad ape”

Apornas Planet - striden
 
 
 
 
När en smitta spritt sig bland människorna utsätts Caesar och hans förtrogna flock för ett sista desperat försök att bli den härskande rasen på jorden....
 
Nu har jag sett hela den nya trilogin om de intelligenta aporna som bara vill bli fria, men som på så vis utmanat hela mänskligheten. Uppbyggnaden i del 1 är ganska stark, men både del 2 och 3 har haft sina starka sidor. Det berör inte på djupet, men med imponerande CGI och duktiga röstskådespelare (Andy Serkis i främsta ledet) lyckas man ändå skapa situationer, personer och skeenden att bry sig om. Tonen är generellt seriös och den här filmen är dystopisk och grå, därför är det så härligt att man fått in en lättsam, glad schimpans som blir ”comic relief” halvvägs in i historien. Woody Harrelson funkar bra som antgonist och miljöerna är lysande. Som helhet är det ändå enkelt och stundtals väl klyschigt. 
 
3/5 (6/10)

May the force be with you

Star Wars VIII - the last Jedi
 
 
 
I en galax långt, långt borta har den ondskefulla organisationen ”first order” tagit makten och styr med järnhand utan att backa för slaveri och tortyr. Men än finns det hopp. En liten rebellstyrka kämpar för en fri galax och på en avlägsen plats har Rey funnit legenden Luke Skywalker...
 
Eftersom episod VII uppvisade stora likheter med originalfilmen från 1977 befarade många att detta skulle bli en kopia på uppföljaren ”the Empire strikes back” från 1980. Men riktigt så blev det inte. Visst är grundstrukturen i mångt och mycket densamma, men den här filmen är ändå också unik på ett annat sätt än sjuan. Plotten innehålller en del snygga vändningar, särskilt mot slutet, och det känns fräscht och berörande. Humorn är fantastisk och det är både mer och varmare av den varan. Flera scener med Chewbacka är superba och man har skapat en hög riktigt sköna och stundtals gulliga nya varelser. Miljöerna är slående vackra, inte minst den kreativa markkonstruktionen på rebellplaneten, och jag slås flera gånger över hur bra stridsscenerna är. Man går inte i den fällan som så många andra actionfilmer där det rusar på allt för fort med stressiga kamerabyten och försök att vara så cool som möjligt. Här är det snyggt, överskådligt och aldrig särskilt överdrivet. 
 
Filmens absoluta styrkor ligger i mixen mellan humor, action, djup och allvar. Kampen mellan ont och gott, rätt och fel, sanning och lögn, inom människor, fångas verkligen i Reys och Kylo Rens inre kamp och telepatiska dialoger. Kan Ren bli god? Kan Rey bli ond? Mycket välgjort. Men i synnerhet har man börjat ännu tydligare föra in att det inte nödvändigtvis är så enkelt som att goda är helt goda och onda är helt onda. Visst finns det också tillfällen då filmen går lite ”over the top”-Disney och plotten är hemskt enkel, men totalupplevelsen är mycket positiv. 
 
Nya star wars fullt av kvinnor i bärande roller och utan total vit dominans levererar verkligen. John Williams musik håller förstås också högsta klass. 
 
Jag har alltid gillat mellanfilmer. Jag älskar när man är mitt i storyn. Jag gillar den här med mycket. Ett hisnande, vacker upplevelse!
 
Klarar Bechdeltesten
 
Klar 4/5 (7,5/10) och plats 251 på den uppdaterade topplistan 

De ville bara hem

Dunkirk
 
 
 
Kalla, huttrande står de på stranden och hoppas på en båt till friheten. Plötsligt kommer flygräderna. Bomberna slår upp stora hål bland de utsatta. Några kommer med en båt, men blir snart rammade av en sjunkbomb eller en torped, instängda och dödsdömda medan lungorna fylls med vatten. Att någon av dem ska få återse hemlandet känns bara som en dröm. Trots att England är så nära att man praktiskt taget ser det...
 
Hundratusentals brittiska soldater hade åkt över kanalen till Frankrike när det plötsligt fann sig helt omringade av fienden. Det gick inte att fly på stora båtar. De blev bara sänkta. Man vågade inte heller offra för mycket jagare och stridsplan eftersom man förväntade sig en tysk invasion på hemmaplan. Därför satte man in massor av privata småbåtar och iscensatte en nästan omöjlig räddningsaktion. 
 
Mästerregissören Christopher Nolan ville skapa en realistisk krigsskildring utan några starka karaktärer. Det var själva händelsen, upplevelsen han ville åt. Därför får vi veta väldigt lite om personerna. Vi får inte se några osannolika hjältedåd, inga klyschiga oneliners, inga närgångna blodstänk. Nej. Det handlar om kampen för att överleva. Kampen för att komma hem. Det är intensivt spännande hela tiden och det är för att vi vill veta om de ska överleva. Inte för att de ska krossa fienden. 
 
Upplägget är suveränt. Vi får följa en dag från stranden till eventuell räddning, några timmar på en privat räddningsbåt och en intensiv timma i luftrummet (den enda del av filmen som är rena stridsscener). Nolan binder ihop de tre delarna mycket snyggt. Och för att skapa en så genuin känsla som möjligt har man filmat i 65 mm IMAX-format och masscenerna är inspirerade av liknande på stumfilmstiden. Fokus ligger på intensiv spänning. Det ska kännas som att man är där. Musiken av Hans Zimmer bidrar verkligen till att det är hudknottrande spännande hela tiden. Jag kom på mig själv med att fysiskt vilja putta på soldaterna för att hjälpa dem från biostolen. 
 
Filmen har i nuläget 8,8 på imdb (9,0 igår) och har som alla Nolans filmer placerar sig topp-30 av filmer genom tidena. Den kommer väl rasa ner till en plats kring 100 framöver, men han är nog en av vår tids största. Själv älskar jag hans filmer, men trots det otroligt imponerande hantverket i denna matchar det inte hans bästa alster tycker jag. 
 
4/5 (7/10) får den av mig och plats 269 på den uppdaterade topplistan. 

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0