I am my own worst enemy

Looper
 
 
 
På 2070-talet uppfinns tidsresor. De förbjuds dock tämligen omgående pga alla problem de kan åsamka. Kriminella grupper har dock lyckats norpa ett gäng och använder dessa till att göra sig av med människor utan att efterlämna några spår. Vi följer Joe vars arbetsuppgift är att arkebusera och tillintetgöra sådana personer år 2044. I arbetsveskrivningen, i ett extremt lukrativt yrke, ingår det en klausul. Inga spår får finnas. En dag kommer Joes eget framtida jag stå bakbunden framför honom och då måste han skjuta...
 
Premissen ovan kan verka både förvirrande och fånig, men det fungerar riktigt bra och huvudhandlingen kretsar kring något mycket djupare och starkare. Det är en välgjord sci-fi, men det som verkligen berörde var de etiska bitarna; De svåra valen. Joseph-Gordon Levitt är klockren och dessutom snyggt sminkad för att likna sitt framtida jag; Bruce Willis, som i sig spelar sin paradroll. Men det starkast beständiga intrycket gav den alltid briljanta Emily Blunt och suveräna 8-årige Pierce Gagnon.
 
Tidsresefilmer är alltid svåra och även här går det att hitta eventuella håligheter, men det går också att köpa hela konceptet och det är ovanligt. 
 
Inget häpnadsväckande mästerverk, men bra och underhållande. Riktigt stark 3/5 (6/10) men ändå strax utanför de 500. 

Dark salvation

Avengers - infinity war
 
 
Avengers är splittrat, utspritt och en skugga av vad det en gång var när hela universum hotas av sin största fiende någonsin. Thanos ser det som sin livsuppgift att rädda världen från sig själv. Reningen för världen går genom folkmord och för att lyckas med detta behöver Thanos erövra de kvarvarande ”infinity stones”. Är världen dödsdömd eller kan våra skamfilade superhjältar rädda oss en sista gång? 
 
Det här var en kraftfull filmupplevelse. Action, spänning och tunga trummor från första sekund. Tonen är mörk och påfallande många gånger blir det sentimentalt och berörande. Man har lyckats väl med hotet (antagonisten), som känns både skrämmande och oövervinnerlig, men också relaterbar och man förstår hans prioriteringar och offer. En annan sak man lyckats bra med är att mixa upp det mörka och seriösa med riktigt skön humor. Det levereras någon oneliner för mycket, men samtidigt är det ibland så att hela bion gapskrattar. Guardians of the galaxy-ensemblen och Thor är roligast och har också fått de flesta skämten. 
 
Det jag trodde skulle vara svårast var att tränga ihop så otroligt många hjältar, som vi ser här ovan, i en och samma film utan att det skulle kännas trångt, men det gick. Visst får några mer plats än andra, men det kändes aldrig särskilt krystat och i de flesta fall fyllde rollerna en funktion. Det hjälper till att skaran är så skamfilad. Thor har förlorat det mesta, inklusive ett öga och mjölner. Captain America är deppig, skäggig och sköldlös. Potts vill inte ha barn med Tony Stark pga hans sviktande hälsa, Bruce Banner har ”problem med potensen”, Spider-Man är oerfaren osv Representationen är bredare än någonsin med starka och välgjorda karaktärer som Gamora och Wanda Maximoff i nyckelroller och själva slagfältet förläggs till nyupptäckta Wakanda där Black Panther och hans stamfolk huserar. 
 
Dramaturgin är riktigt bra och 2,5 timma går i ett rasande tempo där man är ständigt underhållen. Visuellt är det makalöst och allra skönast var den häpnande tystnaden som lade sig när eftertexterna drog igång och hur nästan samtliga satt kvar och väntade in den obligatoriska extrascenen. 
 
Mixen mellan humor och allvar. Den suveräna skurken och avvägningen av karaktärer blir tillsammans med en del oväntade förvecklingar som helhet riktigt bra. Filmen har för tillfället 9,2 på imdb. 
 
 
Klarar Bechdeltesten (på gränsen)
 
Når troligen 4/5 (8/10) och plats 168!på den uppdaterade topplistan.
 

”Bad ape”

Apornas Planet - striden
 
 
 
 
När en smitta spritt sig bland människorna utsätts Caesar och hans förtrogna flock för ett sista desperat försök att bli den härskande rasen på jorden....
 
Nu har jag sett hela den nya trilogin om de intelligenta aporna som bara vill bli fria, men som på så vis utmanat hela mänskligheten. Uppbyggnaden i del 1 är ganska stark, men både del 2 och 3 har haft sina starka sidor. Det berör inte på djupet, men med imponerande CGI och duktiga röstskådespelare (Andy Serkis i främsta ledet) lyckas man ändå skapa situationer, personer och skeenden att bry sig om. Tonen är generellt seriös och den här filmen är dystopisk och grå, därför är det så härligt att man fått in en lättsam, glad schimpans som blir ”comic relief” halvvägs in i historien. Woody Harrelson funkar bra som antgonist och miljöerna är lysande. Som helhet är det ändå enkelt och stundtals väl klyschigt. 
 
3/5 (6/10)

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0