Dark salvation

Avengers - infinity war
 
 
Avengers är splittrat, utspritt och en skugga av vad det en gång var när hela universum hotas av sin största fiende någonsin. Thanos ser det som sin livsuppgift att rädda världen från sig själv. Reningen för världen går genom folkmord och för att lyckas med detta behöver Thanos erövra de kvarvarande ”infinity stones”. Är världen dödsdömd eller kan våra skamfilade superhjältar rädda oss en sista gång? 
 
Det här var en kraftfull filmupplevelse. Action, spänning och tunga trummor från första sekund. Tonen är mörk och påfallande många gånger blir det sentimentalt och berörande. Man har lyckats väl med hotet (antagonisten), som känns både skrämmande och oövervinnerlig, men också relaterbar och man förstår hans prioriteringar och offer. En annan sak man lyckats bra med är att mixa upp det mörka och seriösa med riktigt skön humor. Det levereras någon oneliner för mycket, men samtidigt är det ibland så att hela bion gapskrattar. Guardians of the galaxy-ensemblen och Thor är roligast och har också fått de flesta skämten. 
 
Det jag trodde skulle vara svårast var att tränga ihop så otroligt många hjältar, som vi ser här ovan, i en och samma film utan att det skulle kännas trångt, men det gick. Visst får några mer plats än andra, men det kändes aldrig särskilt krystat och i de flesta fall fyllde rollerna en funktion. Det hjälper till att skaran är så skamfilad. Thor har förlorat det mesta, inklusive ett öga och mjölner. Captain America är deppig, skäggig och sköldlös. Potts vill inte ha barn med Tony Stark pga hans sviktande hälsa, Bruce Banner har ”problem med potensen”, Spider-Man är oerfaren osv Representationen är bredare än någonsin med starka och välgjorda karaktärer som Gamora och Wanda Maximoff i nyckelroller och själva slagfältet förläggs till nyupptäckta Wakanda där Black Panther och hans stamfolk huserar. 
 
Dramaturgin är riktigt bra och 2,5 timma går i ett rasande tempo där man är ständigt underhållen. Visuellt är det makalöst och allra skönast var den häpnande tystnaden som lade sig när eftertexterna drog igång och hur nästan samtliga satt kvar och väntade in den obligatoriska extrascenen. 
 
Mixen mellan humor och allvar. Den suveräna skurken och avvägningen av karaktärer blir tillsammans med en del oväntade förvecklingar som helhet riktigt bra. Filmen har för tillfället 9,2 på imdb. 
 
 
Klarar Bechdeltesten (på gränsen)
 
Når troligen 4/5 (8/10) och kommer få en bra placering på den uppdaterade topplistan bland de 200 främsta.
 

”Bad ape”

Apornas Planet - striden
 
 
 
 
När en smitta spritt sig bland människorna utsätts Caesar och hans förtrogna flock för ett sista desperat försök att bli den härskande rasen på jorden....
 
Nu har jag sett hela den nya trilogin om de intelligenta aporna som bara vill bli fria, men som på så vis utmanat hela mänskligheten. Uppbyggnaden i del 1 är ganska stark, men både del 2 och 3 har haft sina starka sidor. Det berör inte på djupet, men med imponerande CGI och duktiga röstskådespelare (Andy Serkis i främsta ledet) lyckas man ändå skapa situationer, personer och skeenden att bry sig om. Tonen är generellt seriös och den här filmen är dystopisk och grå, därför är det så härligt att man fått in en lättsam, glad schimpans som blir ”comic relief” halvvägs in i historien. Woody Harrelson funkar bra som antgonist och miljöerna är lysande. Som helhet är det ändå enkelt och stundtals väl klyschigt. 
 
3/5 (6/10)

IRL eller online? Det är frågan

Ready Player One
 
 
 
I en framtid där människan slutat bry sig om att försöka röja upp i smutsen flyr alla istället in i en mäktig virtuell reality-värld som heter Oasis. I Oasis kan man bli och vara vad som helst och om man jobbar på det blir man starkare och rikare. De som siktar allra högst är de som deltar i den stora tävlingen; jakten på de tre nycklarna som öppnar upp allt...
 
Steven Spielberg ger sig in i dataspelsgenren med en äventyrlig och lättsam variant på dystopi. Den virtuella världen man byggt upp är härlig och fullspäckad av film- och spelreferenser från 70-talet och framåt. Vissa saker är underbara som att en av nycklarna finns gömda inne i ”the shining” och att protagonisten färdas i en Delorean (Tillbaka till framtiden). Själva historien är klassisk och enkel och utan stora överraskningar. Jag tycker att man hade kunnat göra tredje akten mer raffinerad och från en viss charmig fräschhet blir det där ganska klyschigt. Men klart underhållande, stor igenkänning och hög mysfaktor kring den mytomspunna spelskaparen. 
 
Sevärt 3/5 (6/10)
 
Jumanji
 
 
 
En grupp gymnasieungdomar som råkat få kvarsittning tillsammans finner det gamla spelet Jumanji när de städar ett förråd och sugs in i spelet. I form av de avatarer de valt måste de nu ta sig i mål och rädda Jumanji om de inte vill vara fast inne i en virituell djungel för alltid...
 
I nyversionen av den klassiska filmen har brädspelet uppdaterats till ett typiskt TV-spel och ganska lite påminner om originalet. Grundhistorien är oerhört klassisk med de som är lite utanför som sätts ihop med de populära snyggingarna och finner både vänskap och kärlek samt utvecklad litegrann. Filmens höjdpunkter är driften med typiska TV-spelsmoment och karaktärer, som när en av tjejerna konstaterar hur opraktisk hennes klädsel är för djungeläventyr eller att snyggingen förstås blivit en medelålders man (i form av Jack Black). Men på det stora hela blir det ändå för klyschigt och tråkigt för att ge nåt.
 
Visst underhållningsvärde 2/5 (4/10) 

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0