1 - den med vattenbehållaren som inte går att lyfta

Gökboet



 
 
 

En film om att våga. En film om att leva. En film om att stå upp, tro och hoppas! I centrum finns vattenbehållaren. Kan man lyfta den är ingenting omöjligt. Friheten existerar. Den finns där ute, men den finns också i era hjärtan. Symboliken är stor i denna maktkamp mellan ickeanpassningsbara intagna och makten i form av nyckelägande sjuksystrar och sadistiska vårdare...


Ja, här har ni min nummer ett. För att citera en vän från min prerelease på en talkshow härom månaden: "ett ganska väntat slut på en oväntad blogg". Det här är för mig en ganska given vinnare. Det är den ultimata historien om mentalsjukhuset där de intagna känns betydligt mer friska än den stundtals penalistiska personalen.
 
Detta är en otroligt stark och fin historia där MC Murphy, fullkomligt briljant spelad av Jack Nicholson, rör om i grytan när han hamnar i psykvården för att slippa fängelse. Den småkriminella McMurphy, med sin tveksamma kvinnosyn, har ingen agenda och är ingen genomgod människa, men han blir den rebell patienterna behöver i kampen mot diktaturen som råder. 
 
Ilskan som myllrar upp i mig mot antagonisten syster Ratched, lika briljant gestaldad av Lousie Fletcher, saknar motstycke och lika varm blir jag i hjärtat av "galningarnas" fisketur. Få filmer har ett sådant färglatt persongalleri som detta mästerverk. Främst har vi indianen Chief, även om han för en mer undanskymd tillvaro än i boken och man känner knappt igen Danni Devito i rollen som den underbara Martini.

Se detta mästerverk!

2 - en film om att vara 100% osjälvisk

dancer in the dark



 
 



Filmduken är helt vit i 5 minuter och vacker brassmusik spelas. Jag förstår att jag ser på något annorlunda...

Ibland blir man helt knockad av en film. Den här upplevelsen grep tag i mig från första stund, kramade musten ur mig och lämnade mig chockad och gråtande. Jag har aldrig någonsin haft en sådan filmupplevelse som den där dagen på filmklubben i Gislaved för ett tiotal år sedan. Björk har inte gjort så många roller i sitt liv, men visar här att hon är en av världens absolut bästa skådespelare. Det var ingen lätt process. Björk och Von Trier bråkade genom hela produktionen och Björk levde sig in så mycket i sin roll att hon själv fick ångest. Vid ett tillfälle lämnade hon inspelningsplatsen och ingen visste var hon var på flera dagar, så produktionen fick helt enkelt ta paus. 

Filmen är inspelad i Trollhättan och regisserad av en man som aldrig varit i USA, ändå tycker jag att den skapar känslan av en liten idyllisk amerikansk småstad på 60-talet. Själva historien kretsar kring tjeckiskan Selma, som utvandrat till Amerika tillsammans med sin son. Hon arbetar på en plåtfabrik och sliter hårt för att få ihop pengar till en ögonoperation för sin son. Selma håller nämligen på att bli blind och hennes son har samma sjukdom. Förutom detta scenario så får vi uppleva Selmas fascination för musikaler. Hennes dröm vore att leva i en musikal och därför drömmer hon sig bort ibland i vad som blir till ganska oväntade musikalinslag.

Jag är ganska säker på att denna film är den enda ångestladdade dogma-musikalen i världen och det är kanske inte en genre som skulle sälja i framtiden heller, men här har ni världens näst bästa film genom tiderna.

Tycker man inte om Björk och hennes musik drar det utan tvekan ner filmupplevelsen, men historien är så vansinnigt stark att man får en otrolig stund ändå. Själv älskar jag musiken och tycker att Björk gjort tidernas bästa soundtrack.

3 - en vacker gåva

lavita e bella





Roberto Benigni kammade hem tre Oscars 1998 trots att han gjort en film där alla pratar antingen italienska eller stundom en något överdriven tyska. Det här är en vågad och ovanlig film, en komedi som till stora delar utspelar sig i ett koncentrationsläger.

Guido är en enkel man med vissa ambitioner att starta en bokaffär, vilket är svårt för en jude i 40-talets fascistiska Italien. Mest är han dock en pratglad livsnjutare, romantiker och våghals. Gång på gång sätter han sig själv i dråpliga situationer och det handlar oftast om att försöka charma den vackra lärarinnan Dora. Bland många roliga scener är inledningen då Guido och hans vän misstas för högre politiker som ska mottas i staden och scenen då han utger sig för att vara rasistisk inspektör, mina favoriter.

Allt vänder dock den dagen då Guido, hans farbror och hans otroligt söta lilla son Giosué grips och förs till ett koncentrationsläger. Guido bestämmer sig genast för att hans son, som råkar fylla år just den dagen, inte ska behöva ta in all den ondska som ligger bakom. Faderns uppgift blir nu att ständigt lura sonen att det hela bara är en snillrikt iscensatt tävling. Här är en underbar scen då ett tyskt befäl ska förklara reglerna i lägret. 

Filmen lyckas på ett genialt sätt blanda humor med stort allvar och vi förstår hela tiden vilken ondska som finns i bakgrunden, men framförallt berörs vi av en otroligt stark kärlek mellan far och son.

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0