Den ekonomiska krisen slog hårt mot människor i USA. Många kunde inte leva på sina pensioner och tvingades sälja sina hus för att leva på vägarna. Fern var en av dem. Hennes man dör, företaget går i konkurs och hon har inte längre råd att bo i sitt hus. Väl ute på vägarna finner hon ett liv och en gemenskap hon inte visste fanns

 

Chloé Zhao blev historisk som den första asiatiska kvinnan att vinna en Oscar för regi, en kategori som få kvinnor vunnit i överhuvudtaget. Detta med en annorlunda film ett lika annorlunda år. Briljanta Frances McDormand spelar visserligen huvudrollen, och vann en välförtjänt statyett, men i övrigt spelar nästan alla i kompositionen sig själva. Vi får följa en fiktiv livshistoria, men samtidigt är mycket av handlingen närmast dokumentärt.

 

Fern möter fantastiska människor med berörande livsöden och medan hon sakta börjar lära sig hur livet ute på vägarna fungerar och vad som krävs så märker hon att hon också lär sig mycket om livet. 

Det är tydligt att friheten ute bland alla vans sällan är självvald från början, men så viktig och inspirerande för många när man väl är där. Alla har något sorgearbete at bearbeta. Från inspiratören Bob som inte kunnat acceptera sin sons död till Swankie som snart själv ska dö. Det otroligt vackra fotot och de stillsamma familjedramerna blandas med ganska subtil kritik av USA:s ekonomiska system. 

En film i lågt tempo men med stort hjärta. 

Klarar Bechdeltesten 

 

4/5 (7/10) och plats 455 på den uppdaterade topplistan