En enkel lastbilschauför blir både torped och fackpamp när han finner nya vänner i den undre världen. Men hur håller man ihop som människa? Hur håller man ihop familjen?

 
Den produktiva mästerregissören Martin Scorsese har gjort ännu ett hyllat maffiaepos. Denna gång för Netflix. Och visst är det en fascinerande historia att följa. Det blir aldrig tråkigt trots ett ganska lågt tempo och en sluttid på 3.29, men det lyfter inte riktigt heller. Dialogen är stundtals riktigt bra och slutet är starkt berörande, men någonting saknas. 

 

Lite känns det som att det är en sorts hyllningsfilm till skådisarna han använt så ofta. Joe Pesci, Robert De Niro och Al Pacino börjar alla närma sig 80 år och har spelat maffiasnubbar i 40 års tid. Det är lite fint och värdigt att se filmen som en berättelse lika mycket om dem som om Jimmy Hoffa och Frank Sheeran, men det blir också problematiskt. Att sminka och digitalisera en ung skådis till gamling fungerar ofta utmärkt, men att göra motsatsen är inte funktionabelt. Även om de gjort ett bra jobb med rynkor o dylikt så känns inte gubbarna alls unga och de rör sig som de åldringar de är. Fantastiska skådespelare är de, men kanske borde man ändå låtit yngre förmågor spela de yngre versionerna av karaktärerna?

 

Men på det stora hela är det en stabil Scorsese

 

Mycket sevärt 3/5 (6/10)