Lilla Jojo växer upp i en liten tysk stad under andra världskriget. Hans största idol är Adolf själv, så till den grad att han har honom som låtsaskompis. Jojo vill verkligen vara en bra nazist, men allt som oftast visar det sig att han är för mjuk och snäll för de ledandes smak och 10-årige Jojo kan inte ens knyta sina egna skor. Det farligaste som finns sägs vara judar. De har magiska krafter, kan läsa tankar, förhäxa folk och ta över världen. Döm av hans förvåning och skräck när det visar sig att han upptäcker att det gömmer sig en judisk flicka på hans egen vind...

 

Nyazeländska Taika Waititi, med maorisk far och judisk mor, är en riktigt skön regissör fylld av humor. "What we do in the shadows" är en av de roligaste filmerna jag någonsin sett och hyllade "Thor - Ragnarök" är suverän. Denna gång har han verkligen gett sig ut på kanten i en vågad, skruvad men otroligt varm komedi i nazimiljö. Första halvan med Hitlerjugendläger bland misslyckade ledare, med låtsaskompisen Hitler vid sidan, är stundtals hysteriskt rolig. Miljön och musiken är färgglad och genomtänkt. Klassiska brittiska hits med tysk text och mysig miljö fast vi vet att det egentligen är mörkast möjliga. Sam Rockwell är otroligt bra som den trötta kaptenen som fått en ögonskada och degraderats till scoutledare. Rebel Wilson gör en rolig biroll som korkad hjälpledare och Waititi själv är klockren som den ganska mjuka och förstående Adolf (som ändå predikar en del mörka saker emellanåt). Allra roligast blir det när Stephen Merchant dyker upp som Gestapoinspektör. Scenen där samtliga inblandade måste heila individuellt håller Chaplinnivå. 

Det svåra i en sådan här film är att balansera humorn med allvaret. Waititis lösning är att låta Scarlett Johanssons karaktär, den modiga och godhjärtade mamman, stå för allvaret. Relationen mellan mor och son är seriös. Det är fint, mysigt, men också allvarligt och viktigt. Mot slutet får filmen ändå vissa bekymmer med balansen. Övergången till riktigt, mörkt allvar är svår och vart ska man göra av den märkliga låtsaskompisen? Han känns mest onödig sista tredjedelen. Men de får ihop det tillslut och slutscenen är en sådan där vacker höjdare som kommer att sitta kvar länge i själen. 

Totalt sett skulle jag säga att det är en vacker, rolig och välgjord film som är en blandning av Chaplin, Wes Anderson och Taikas tidigare verk. Brister finns, men styrkorna är fler och större. Den är nominerad till 6 Oscars bla för bästa film. Scarlett Johansson har aldrig varit nominerad förr men i år är detta en av hennes två nomineringar. 

Klarar Bechdeltesten 

 

Ännu en höjdarfilm. 4/5 (stark 7/10) och plats 248 på den uppdaterade topplistan