På utan en helt vanlig familj. Vanlig men fattig. En vanlig familj som sliter med tillfälliga och osäkra jobb där de ofta utnyttjas. Men detta är ingen vanlig familj. Det är inte bara det att de till stor del livnär sig på snatteri, någonting är annorlunda med den här familjen. Och vår historia börjar en dag när de upptäcker en flicka ute i kylan...

 

Hirokazu Koreeda gör nästan alltid filmer med temat familj, men alltid med en udd som utmanar oss i vår syn på vad familj är, som när Noboyo i filmen frågar: "Blir man mamma bara för att man föder barn?" Är det här med att vara förälder något mer än det biologiska och är det tex möjligt att plocka ett barn från gatan och genom att ge det kärlek och uppfostran vara mer förälder än de biologiska någonsin var? 

 

Den här filmen var nominerad till bästa utländska film på förra årets Oscarsgala. Många har jämfört den med årets stora överraskning Parasit, men förutom vissa likheter i miljö och att båda filmerna rör en fattig familj tycker jag likheterna är få. Då parasit går i ett rasande tempo o växlar mellan komedi, action, thriller och drama så är detta mer av ett stillsamt drama rakt igenom. En fin och ganska tung (men inte jobbig) historia om trasiga människor, familj o kärlek. Bildspråket och klippningen är riktigt bra och de små tillfällena med vacker musik fungerar utmärkt. 

Klarar Bechdeltesten 

 

4/5 (7/10) och plats 328 på den uppdaterade topplistan