Strömmen går i hela världen under 12 minuter, vilket bl.a. leder till att Jack Malik blir påkörd av en buss. När han vaknar upp upptäcker han att han verkar minnas saker som ingen annan känner till. Vissa saker verkar helt ha upphört att existera. Jack är en ganska misslyckad singasongwriter, så när han inser att ingen någonsin har hört the Beatles ser den unga musikern sin chans att bli världsartist...

 

 

Danny Boyle är en något ojämn regissör. När han är som bäst gör han Slumdog Millionare och när han är som sämst  the Beach. Men på det stora hela får jag nog säga att han är briljant (även exv Trainspotting) Han varierar också mellan genrer och har gjort både skräck, drama, Sci-Fi och komedi. Här har han gjort en klassisk Rom-Com med en twist. Det är mysigt och roligt. Härlig brittisk humor rakt genom filmen (allra bäst i en scen där han ska spela upp Let it be för familjen) och en OK kärlekshistoria mycket tack vare älskvärda jordnära karaktärer och sköna skådisar i huvudrollerna (Himesh Patel och Lily James). Dessutom har Boyle kryddat det hela med riktigt roliga sidokaraktärer. Allra roligast är nog Ed Sheeran som sig själv, vilken underbar självdistans. Det är också han som tycker att Hey Jude bör byta namn till Hey dude. Riktigt rolig är också SNL-stjärnan Kate McKinnon i rollen som pengatörstande amerikansk manager och Joel Fry som plump och osmidig vän. Dessutom är det härligt att se gamla godingarna Meera Syal och Sanjeev Bhaskar i föräldrarollen. 

 

Förutom humorn får jag tillägga att detta var en strålande sätt att göra film av Beatles låtar. Istället för ännu en biografi får den fantastiska musiken liv i en helt ny historia. 

 

Mycket går oförklarat. Slutet är lite abrupt, orealistiskt och sedermera klyschigt. De kunde gjort ännu mer av idén, men det här var härligt lättsamt och mycket sevärt. 

 

Mitt i mellan stark 3/5 och svag 4/5 (6,4/10) och det räcker till plats 443 på den uppdaterade topplistan (återfinns bland kategorierna)