”Den oslipade diamanten” Aladdin är den fattiga pojken som får fatt i en magisk lampa som ger honom möjligheter bortom alla fantasier...

 

När den tecknade Aladdin kom 1992 var det en hissnande upplevelse med humor, musik och spänning i en magisk arabisk sagomiljö. Det är fortfarande en av mina favoritklimpar i Disneyskattkistan. Behovet av en nyversion av denna film var inte så stort. Mycket av briljansen fungerar just för att det är tecknat och originalversionen är snudd på perfekt. Det man möjligen kan klaga på är Aladdins lite amerikanska utseende kontra rätt stereotypa arabiska soldater och Jasmines smala midja och sensuella rörelsemönster har med rätta kritiserats. Fast jag tror inte många har missat att Jasmine ändå är en stark karaktär, som vill utmana normsystemet och vågar stå upp mot skurkar och att Aladdin inte bara faller för utseendet. 

 

Med det sagt är det väl ändå nyversionens styrka. Man har lyft Jasmines roll, gjort henne tuffare, gett henne en egen sång. Jag tycker hon är riktigt bra! I övrigt har man dock mest gjort försämringar. Jafar, som var en kraftfull, otäck antagonist under uppväxten är svag och känns knappt farlig ens när han har makt. Aladdin själv är en lite plattare karaktär som saknar både de modiga och de egoistiska sidorna, vilket gör att han knappt utvecklas och faktiskt känns lite som en sidokaraktärer i sin egen film. Han är väldigt fin på slutet, men det blir svårt att förstå varför Jasmine faller för honom och han går inte heller ner sig tillräckligt i sveket. 

 

Regissören Guy Ritchie gör oftast hårdkokt, men lättsam underhållning (Lock Stock, Snatch, Sherlock Holmes) för vuxna och det känns inte som att han lyckas hålla balansen. Är det en seriösare ton, är det samma film bara ny teknik, är det musikal? Humorn är både mer återhållsam och inte lika rolig. I originalet är Jago och Abu roliga. Här är de i stort sett bara en papegoja och en apa. Allra svårast är förstås anden och även om Will Smith gör sitt bästa och jag gillar anslaget med honom som människa (något de binder ihop otroligt dåligt på slutet), så fungerar det inte hela vägen. Godkänt, men inte mer. 

 

Med andens karaktär och det faktum att karaktärerna då och då bryter ut i sång (musikalnumren är jättebra) går det inte att ha en mörkare ton och vuxnare dialog. Istället skulle man satsat på mer magi och mystik. Trots att filmen är 40 minuter längre än den tecknade slarvar man tex bort spänningen vid den magiska grottan. Ritche var helt enkelt fel för jobbet i min bok. 

 

Filmen är snygg. Musiken är jättebra och några lösningar är fina som exempelvis anslaget, Jasmines djupare bakgrundshistoria och miljöerna, men totalt sett är jag ändå lite missnöjd.

 

Någonstans 3/5 (knapp 6/10) Det är ändå en bra film. Dette bara det att originalet var suveränt. Kanske uppskattar ni den mer än jag.