Amy (Mila Kunis) sliter halvt ihjäl sig för att hålla ihop sitt liv med två barn, deltidsjobb, träning, aktiviteter, hus, matlagning, hem&skola mm mm Hon curlar både barn och arbetskamrater. Man skulle kunna tro att hon är ensamstående, men någonstans där i kaoset finns en usel, oförstående man. En dag tar energin slut och tillsammans med två andra utslitna mammor bestämmer sig Amy för att släppa alla hämningar och inte bry sig om att vara så där bra hela tiden...

 

Det här är en otroligt klassisk historia. Dramaturgin, med den lilla goda människan som försöker utmana normen och de stora björnarna, har man sett tusen gånger om. Konceptet bygger dessutom på en klyschig stereotyp av familjeliv som många av oss förhoppningsvis har lämnat bakom oss, men som nog är smärtsamt aktuell för många än, inte minst i USA. För att skapa humor har man dragit det till sin spets med riktgt usla män och mossiga ledartyper. Och det är ofta ganska kul även om det också blir väldigt mycket sex- och sprithumor. Framförallt tycker jag att huvudkaraktären blir ett fint porträtt av en mamma som tokälskar sina barn. Den här typen av film kan bara sluta på ett sätt: med en fullkomlig explosion i sockersötma. Det blir lite för mycket, men på det stora hela blev jag både underhållen och engagerad. Kanske är jag skadad av mitt eget föräldraskap. 

 

 

Klarar Bechdeltesten 

 

Värd en knapp 3/5 (5/10)