Komiska flygande objekt
Lite svensk film har jag sett på sistone.
En vanlig åsikt är att det inte finns någon bra svensk film och jag håller verkligen inte med. Förutom att det verkligen finns godbitar om man har förmåga att leta efter dem så tror jag att föreställningen bygger på två saker:
1.Bor man i Sverige så får man del av typ alla större produktioner och därmed inte bara de bra filmerna utan också all skit. De alster vi upplever från andra länder i Europa (som Spanien, Frankrike och Tyskland) är generellt bara succéerna. Än mer så blir det om vi ser på en kreation från exv Indien eller Nigeria.
2. När det ageras på vårt eget språk uppfattar vi på ett helt annat sätt taffligt skådespeleri och konstiga betoningar därför tycker vi i betydligt högre grad att svenska skådisar är svaga aktörer
Följande två svenska filmatiseringar har jag beskådat den senaste tiden:
Comedy Queen
13-åriga Sasha genomgår en kris när hennes mamma tar livet av sig och allt hemma påminner om en mor som valde att ge upp. Tonåringen gör en lista med allt hon ska genomföra för att komma vidare och framförallt göra sin pappa glad. Bland annat rakar hon av sitt hår för att inte påminna om mamma och hon vägrar att gråta. Huvudmålet blir att slå igenom som stand up-komiker...
En fin och mycket enkel historia i en stil vi käner igen från många ungdomsböcker och filmer i stil med "i taket lyser stjärnorna" och "förr eller senare exploderar jag". Två saker sticker dock ut positivt. Det finns ingen klassisk tonårskärlekshistoria i centrum och Sigrid Johnson är en lysande huvudaktris. Via min fru förstår jag att vissa saker från boken är förändrade på gott och ont. Personligen hade jag nog gärna tagit en större del av bokens version av hennes bästa kompis. Den karaktären är lite utsuddad i filmen. Stundtals är detta en berörande film med ganska mycket svärta. I övrigt är det varm och mysigt humoristiskt. Oscar Töringe, som är så lysande i "den tunna blå linjen" tycker jag inte riktigt får till det i replikerna, men han leverar ändå med sitt kropsspråk. Sigrid vann en välförtjänt guldbagge för huvudrollen. FIlmen är bra, men märk väl att den är riktad till en yngre publik.
Klarar Bechdeltesten
Stark 3/5 (6/10) snuddar 4:an
UFO Sweden
När Denise var liten försvann hennes pappa spårlöst och förmodades död. Till saken hör att fadern var oerhört fascinerad av tanken på att vi inte är ensamma i universum så till den grad att han i närmiljön ansågs vara lätt galen. När något som liknar den bil han körde samma dag som han försvann plötsligt kraschar i en lada börjar Denise ifrågasätta om hennes pappa verkligen är död...
Filmkollektivet Crazy Pictures består av härliga eldsjälar som med liten budget försöker skapa svenska actionfilmer av amerikanskt mått men i svensk stil. Den förra prdouktionen: "Den blomstertid nu kommer" handlade om någon sorts rysk giftattack och var ingen höjdare. Här ger man sig på UFO:n och utgår från en riktig förening, som finns och har funnits i Sverige, med samma namn som titeln. Jag förväntade mig något annat än jag fick. Det var överraskande bra. Stilen ligger någonstans i mellan arkiv-X och interstellar, men med en svensk mysig, stillsam touch. Det är väldigt snällt och blir stundom lite fånigt och B. Det är svårt att ta till sig SMHI som de typiska mörkläggarna från regeringen och vissa vändningar är väldigt ologiska. Det regissören Victor Danell är absolut svagast på är relationer. De byggs inte upp tillräckligt och utvecklas därför på ett lite märkligt och ryckigt vis. Allt är dock bättre i den här filmen än i förra och jag tycker att de framförallt använder en teknik de behärskar. Riktigt snygga 80-talsmiljöer, sköna karaktärer och en i grunden bra story. Förvänta dig inget mästerverk eller isande spänning utan gå in med en öppen attityd.
3/5 (5/10)
