Den självgode, men briljante, neuroläkaren Stephen Strange råkar ut för en bilolycka och ödelägger sina händer. När han inser att han aldrig kommer kunna hålla i en skalpell igen söker han desperat efter mirakulösa lösningar, vilket för honom till en märklig inrättning i Katmandu. Ingenting han tagit för givet om fysiska lagar är längre givet...

 

Jag blev förälskad när jag såg spindelmannen- och X-menfilmerna i början av 2000-talet och har sedan dess sett de flesta superhjältefilmer som kommit ut mer eller mindre entusiastiskt, men insåg nu tyvärr att jag börjar bli lite trött på det. Det har blivit för många filmer, för många karaktärer, för mycket av samma dramarturgi. Framförallt har jag svårt för Avengers-grejen, att alla dessa karaktärer också ska kopplas samman och om en av dem kan rädda världen hur ska man då få till en fiende till dem alla? Jag älskar fortfarande en hel del av filmerna, men börjar bli mätt. Det drabbar denna film. 

 

Doctor Strange är en enormt snygg produktion med en lite annan vinkel. Det är uråldrig visdom, magi och ritualer snarare än superkrafter som besegrar fienden. Benedict Cumberbath är en strålande skådis som axlar rollen med humor och smartness. Men det räcker inte riktigt till. Det hinner inte byggas upp tillräckligt och även om slutet har en snygg twist, blir det lite väl enkelt och tråkigt. Det här är långt ifrån en dålig film, men jag kräver mer för att överraskas och förundras av den här genren. 

 

3/5 (5/10) når den till.