Bohemian Rhapsody

 

 

Gallileo? Scaramouge? Beelzebub? Det är mycket som är förbryllande för skivbolagsdirektörerna när Queen tar ut svängarna och utmanar gränserna. Och de direktörer som säger nej får sedermera bittert konstatera att de refuserat ett av tidernas mest framgångsrika band. Men framgången har alltid en baksida...

 

Rami Malek, som välförtjänt vann en Oscar för sin insats, gestaltar den passionerade, men ofta brydde Freddy Mercury på ett enastående sätt. För även om de andra medlemmarna verkligen har en plats i filmen och bandet framstår nästan som en familj, så är det om Mercury som filmen handlar. En mycket stark karaktär. Han sliter med sin bakgrund (Zoroastriska indier från Zanzibar) sina stora framtänder och sin självbild. Å ena sidan är han sjukt självsäker, enormt talangfull och medveten om sitt geni. Å andra sidan är han osäker, mjuk och ensam. Han har vänner och familj och är sjukt populär, men har svårt att få till närhet och vårda sina relationer. Genom hela filmen har han en problematisk relation till sin pappa och hans livs kärlek är en kvinna, vilket försvåras av att han är gay. 

 

I centrum står ändå musiken och det är underbart hur nära vi får följa med i bandets process när nya låtar och stilar dyker upp. Finalen är förstås en konsert och då har också hela livshistorien byggts upp i ett mäktigt crescendo. 

 

En mäktig, vacker och intressant film. Hela vägen. Enormt mycket bättre än ”a star is born”

 

4/5 (7/10) och plats 404