1969 Hollywood spirar på sista versen. Rick Dalton är en halvlyckad TV-skådis med en stabil westernkarriär, men han vill slå stort och göra långfilm och är beredd att göra nästan vad som helst för att få chansen. Cliff Booth är hans stuntdubble och allra bästa vän. Tillsammans försöker de njuta av livet i Hollywood och hoppas på breaket som ska ta dem till nästa nivå. Den nivån som Daltons granne Sharon Tate redan ligger på...

 

En av de mest hyllade regissörerna i Hollywood Quentin Tarantino hyllar just Hollywood i det som blir hans nionde film. Eftersom han flera gånger sagt att han bara ska göra 10 filmer är detta den näst sista. För mig är han en mästare även om hans filmer är ojämna och att jag tycker att han inte alltid klarar balansen mellan underhållning och att bli för våldsam. Ibland känns det som att han vill utmana våra sinnen, ge anrirasistiska budskap, lyfta fram

antihjältar och vidga perspektiven. Men ibland känns det bara som han vill göra blodiga filmer om hårdkokta män där det är coolt att mörda. Det är en svår balans. För även om jag är väldigt antivåld i verkligheten kan jag ibland verkligen uppskatta det på film. Även om jag har noll procent tilltro till hämnd som metod kan det vara underbart på vita (och då ganska röda) duken. Så länge man hittar balansen, förhåller sig lite ironisk till sitt innehåll och kanske lyckas leverera en fräsch poäng. Tarantino är oftast briljant i att finna just det genom att skapa oväntade hjältar, låta kvinnor bli bödlarna, ha briljant humor och få in fina budskap här och där. Som filmmakare har han vissa unika drag:

 

- Hans filmer har väldigt få scener med långa tagningar. Istället för snabba klipp har han långa dialoger. Vi är med när de inblandade anländer och när de lämnar (om de fortfarande lever)

 

- Fantastisk dialog. Vi får följa hela samtal och de är ofta både roliga, givande och tänkvärda

 

- Visuellt. Få inspelningsplatser med genomtänkt dekor och speciellt actionscenerna är snyggt regisserade och fotade

 

- Dramaturgi. Aldrig förutsägbart. Aldrig som vanligt. Alltid genomtänkt

 

- Våld. Brutalt och blodigt 

 

I denna film, som är 2.40 lång, dröjer våldet länge. Det är en nostalgitripp till Hollywood. Massor med nördiga filmreferenser i platser, bilder, repliker och personer. Det är snällt och roligt. Nästan mysigt. Rick Dalton kämpar med sin filmkarriär och vi får vara med både när han tränar repliker och se hela scener ur hans repertoar. En av höjdpunkterna är när han möter en 8-årig tjej som redan känns mer erfaren än honom. Hennes beröm är nog höjdpunkten i hans karriär hittills. Di Caprio är suverän i rollen. Brad Pitt är lika bra i sin lite tafatta roll som den fattiga stuntmannen och livslånga vännen Cliff Booth. Han är lite bråkig, klantig men bättre på att slåss än Bruce Lee (otroligt rolig scen) och den mest lojale vän man kan tänka sig. Slutligen har vi Margot Robbie som gör en härlig gestaltning av en sprudlande Sharon Tate. 

 

Men vi som har läst vår historia vet ju att hotet lurar därute. Ute på en närliggande ranch huserar the Manson Family och i verkligheten mördade de en gravid Sharon Tate och tre vänner, brutalt 1969. Men detta är en saga, så vem vet hur det ska sluta...

 

Jag tycker detta var Tarantinos bästa film sedan Inglourious Bastards och fjärde bästa totalt. Han luckas hylla Hollywood och samtidigt driva med dess förlegade stereotyper. Han hyllar westerns klassiska Machomän samtidigt som han verkligen driver med rollen och visar att en antihjälte är lika bra. Det är ovanligt snällt, länge, men för er som vill ha våldet. Jo. Det kommer tillslut 

 

Klarar Bechdeltesten 

 

4/5 (7/10) och plats 350 på den uppdaterade topplistan 

 

 

Har ni sett alla Tarantinos filmer? Så här rankar jag dem:

Reservoir Dogs 8,2

- Tarantinos debutfilm är fortfarande hans bästa. De få scenerna (Tarantinos signum är som sagt att ha få, men långa scener), spänningsuppbyggnaden, den briljanta dialogen, minimalismen. Strålande

 

Pulp Fiction 8,0

- Tarantinos mästerverk som ligger 8:a på imdb. Det är en otroligt genomtänkt och konstnärlig historia med smart uppbyggda scener i ordning och oordning på samna gång. En ung Samuel L Jackson gör en av många Tarantinoroller och är strålande, särskilt i den episka slutscenen

 

Inglorious Bastards 7,5

- Mycket rolig, befriande men också intensivt spännande. Dialogen finns där och en av tidernas bästa antagonister i Christoph Walz. Dessa tre toppfIlmer står lite i en klass för sig

 

Once upon a time in Hollywood 6,7

- se ovan

 

Django Unchained 6,7

- Makalös dialog och suveräna skådespelare. Spännande och dessutom en historia att bry sig om. Stundtals också lysande humor. Huvudkaraktären är väldigt platt, men på det stora hela en riktigt bra film

 

Kill Bill 6,4

- Visuellt häpnadsväckande. Starkt hämndtema och Uma Thurman är strålande i huvudrollen. För våldsamt och lite för enkelspårigt. Är egentligen två filmer, men Tarantino ser det som en historia 

 

the Hateful Eight 6,2

- mycket snygg, välspelad och ganska intensiv. Stundtals suverän dialog. Men det är för simpelt och meningslöst. Ingen att heja på. Ingen att vara rädd för

 

Jackie Brown 5,9

- ingen dålig film, men saknar det djup och den humor som finns i andra alster

 

Death Proof 5,0

- helt meningslös film om en stuntman som förföljer och kör över kvinnor