Uppföljare - sommarens och förhöstens filmupplevelser
Oj. Nu har jag inte bloggat på länge, så det här får bli ett inlägg med flera filmtips/dissar. Jag har inte mått så bra på sensommaren och hösten och det har inte funnits ork till bloggande. Dessutom har jag sett mindre film än jag brukar. Men nu börjar inspirationen att återvända.
Först ett klyschigt konstaterande. Det här med uppföljare är svårt. När en film blir populär gör man gärna en till och en till och en till. Att följa upp succéer är nästan dömt till att misslyckas, särskilt om man gör det en massa år senare. Märk väl att detta gäller när man gör just uppföljare. Att dela upp en historia i flera delar är något helt annat och något som ofta fungerar alldeles utmärkt. Det som gäller film relaterar på samma sätt till serier. Uppskattade serier som får uppföljare brukar raseras totalt kring säsong 4-5 (undantag finns förstås). I år har jag sett en hel del uppföljare:
TopGun - Maverick
30 år efter Mavericks hjältemodiga, men våghalsiga, insatser i Top Gun ses han fortfarande som ett osäkert kort i branschen. Men han är också den enda som kan lära de nya rekryterna hur de ska hantera ett farligt uppdrag och eftersom gamle kollegan "Ice" fortfarande har en del inflytande återkommer han till skolan en sista gång. Bland de nya rekryterna återfinns sonen till "Goose" Mavericks bästa vän som avled tragiskt. Kan de försonas i stridens hetta?
Skyhöga 8,6 på IMDB (originalet har 6,9) och jag hade bara hört positivt om filmen. En kompis beskrev det t.o.m. som "en perfekt film". Ja. Det var ofrånkomligt att jag hade högt ställda förväntningar när jag gick in i biosalongen. Tom Cruise har hunnit bli 60 år, men ser inte ut att vara en dag över 40 (kroppen ser ut att vara 25) och den 6 år yngre Jennifer Connely ser inte ut att vara mer än 6 år yngre. Det är förstås maffigt. Snygga scener och bra ljud. Jag fångas också av den enkla dramaturgin. Den gamle läraren ska få de unga kaxiga studenterna att respektera honom och lära sig och i slutändan är han förstås bättre än alla dem. Det är lätt att följa med och filmen blir aldrig tråkig, men på många sätt är det exakt samma film som 1986. Det är inte tillräckligt mycket nya grepp för att det ska bli intressant och inte tillräckligt mycket nostalgi och ironiska blinkningar för att bli en hyllningsrulle. Uppdraget känns ovikltigt och oengagerande och kärlekshistorien berör ännu mindre. Att realismen haltar kan man acceptera, men på slutet blir det väl krystat och enkelt för min smak. Filmens höjpunkt för mig är ett möte i en vintrig skog. Lågpunkten kommer strax efter när de springer rätt in i fiendens läger. Klart godkänt. Underhållningsvärdet är högt.
Knapp 3/5 (5,5/10)
Doctor Strange in the multiverse of madness
Universum har börjat krackelera och Dr Strange möter i en dröm en tjej som kan färdas mellan parallella världar. Hotet ökar mot både henne och vår värld och Steven måste ta till den ena farligare metoden än den andra. Han söker hjälp hos Wanda bara för att upptäcka att hon gått ner djupt i sin mörka gestalt: Scareltt Witch...
Jag är barnsligt förtjust i superhjältegenren och har följt Marvelresan från start. Det fanns ups and downs i MCU-resan som avslutades med Endgame, men totalt sett höll de flesta filmerna hög klass. Nu har genren exploderat i en mängd filmer och serier och allt som oftast används det nya temat med multiuniversum. Denna framställning är inget undantag. Två av mina favoritkaraktärer är med, men nej det här blev inget bra. jag har redan tröttnat på multiversumgrejen och slås gång på gång av vilka svaga premisser man bygger de nya filmerna på. Wanda växlar på ett ögonblick mellan kärleksfull, empatisk och frustrerad till kallblodig psykopat. Slutresultatet blir oengagerat och tråkigt.
2/5 (4/10)
a Quiet place part two
Det tysta livet går vidare och hoten blir fler. Inte bara uppenbara monster utan också mänskliga sådana...
I uppföljaren till den välgjorda skräckthrillern får vi veta lite mer om hur allting startade samtidigt som vi får följa familjens vidare försök att överleva. Skillnaden är att vi får möta betydligt fler andra människor denna gång. Det är fortfarade mycket välgjort och stundtals riktigt spännande, men det är klart att briljansen redan känns gjord och mycket blir därför upprepningar. Fortfarande mycket sevärt ändå och skådisarna, i synnerhet Emily Blunt och Millicent Simmons, sköter sig utmärkt.
Klarar Bechdeltesten
3/5 (6/10)
Fantastiska vidunder - Dumbledores hemligheter
Grindewald blir benådad och utmanar om titelns som världspresident över trollkarlsvärden, men har förstås mörka syften och makthunger. Dumbledore inser att det måste stoppas, men han måste ha hjälp av Newt Scramander mfl eftersom en obrytbar pakt existerar mellan honom och antagonisten. Kampen kommer också oundvikligen leda till att mörka sanningar måste komma upp till ytan...
Det är alltid en fröjd att då följa med in i den värld som danade Harry Potter och hans gelikar. den är välgjort och intressant och även om man känner till de viktigaste henmligheterna och hur historien tillslut kommer ta till ända, så finner manusförfattarna nya grepp. Den förra filmen var riktigt bra. den här känns lite som ett mellanspår, en transportsträcka till viktigare skeenden. Storyn är ganska simpel och spänningen tämligen sval, men det är ändå sevärt. i alla fall om man kan bortse från Jessica Williams makalösa överspel och att Grindewald blivit dansk.
Knapp 3/5 (5/10)
Thor - Love and Thunder
En mörk hämnare hotar att döda alla som utger sig för att ha gudomliga krafter och det hotar förstås bl.a. Asgård. Thor får en oväntad bundsförvant i sin gamla flamma Jane
Jag älskar Taika Waititi och flera av hans filmer (Jojo Rabbit, What we do in the shadows, Thor - Ragnarök) tillhör mina absoluta favoriter. Hans styrka är humorn, men han brukar blanda den med fantastisk värme. Så är dock inte fallet här. Detta är nog den sämsta Marvelrullen hittills. Ett enda flamsigt magplask. Minst dåligt är Christian Bale som skurk och så är det riktigt roligt en handfull gånger.
Klarar Bechdeltesten
Knapp 2/5 (3/10)
Havsmonstret
I århundraden har de bekämpat de stora vidundren i havens djup: monsterjägarna. Maise, vars föräldrar en gång dog i kampen, har alltid drömt om att rymma från barnhemmet oh delta i kampen. En dag blir det faktiskt så, men det blir knappast det äventyr hon förväntade sig...
Mycket medryckande och snyggt gjord film som min 8-åring verkligen älskade. Enkel historia men en bra sådan. Det är piratkänsla, äventyr, girighet, rädsla för det okända, kamratskap och vändningar!
Klarar Bechdeltesten
Stark 3/5 (6/10)
Stranger Things
Tillslut har jag vågat mig på den hyllade serien. Och ja. Den är så bra som det sägs. Vissa stunder är den ganska läskig måste jag säga, men det balanseras bra med humor, tonårskänslor, kärlek och den otroligt snygga 80-talsestetiken. Färger, kläder, prylar och musik. Allt är en enda hyllning till nörden i det decenniet. Även ploten, replikerna och dramaturgin andas en Spielbergfilm från 80-talet. Dessutom lyckas man hålla i storyn bra. De två första säsongerna är bättre, men säsong 3 och 4 är också riktigt bra. Karaktärspaletten är väl utmejslad från den spännande och berörande Eleven till den gamle polisen med humörsvängningar. Lysande!
Klarar Bechdeltesten
4/5 (8/10)
Rings of Power
3000 år innan händelserna med Frodo och ringen får vi följa med och uppleva hur det var när de olika ringarna skapades. Det har fuskats lite med tider och platser. Folk som inte fanns samtidigt gör det och saker sker i lite fel ordning. Dessutom kan man uppröras av hur man låtit alver ha kort hår, vilket går rakt emot berättelserna där deras magi sitter i just håret. Men på det stora hela uppskattar jag verkligen serien. den är oerhört vacker. Så snygg! Musiken kommer inte upp i Howard Shore-nivå, men känslan finns där. Jag älskar hårfotingarna (som jag gissar är ett förstadie till hobbitar). Galadriel är kanske lite stel och har fel personlighet, men jag gillar henne ändå och uppbyggnaden av ondskan och dess bekämpare är verkligen intressant. Man får se den som något fristående och inte som en riktig del av lore:en.
Knapp 4/5 (7/10)
Klarar Bechdeltesten
Tunna blå linjen
Första säsongen av denna serie var bland det bästa jag sett i polisväg. Känslan var så realistisk och balansen mellan karaktärsutvecklingen och polisvardagen var närmast perfekt. Det fanns trasighet och ångest i en lagom nivå och polisens vardag skildrades så naket och berörande. Man diskuterade samhällsproblem och utmaningar utan att skriva oss på näsan och stundtals såg man meningslöshet och cynism, men där fanns alltid empati också. Ett starkt tema var hur man ska klara balansen mellan att vilja göra gott och visa empati, med att hantera det ständiga mörkret och inte få med sig allt hem. Det enda jag kunde klaga på var att det möjligen hände lite väl många stora händelser på kort tid. Nu i säsong 2 har det hela tyvärr raserats och förvandlats till en relationssåpa med triangeldraman och sex som huvudfokus.
Klarar Bechdeltesten
Första säsongen stark 4/5
Andra säsongen 2/5
Ms Marvel
Bland alla serier som Marvel sprutat ur sig på sistone är det här den näst bästa (efter Wandavision). Jag blev så glatt överaskad. En välgjord tonårsserie om en cool muslimsk tjej i USA. Otroligt ovanligt. Det enda andra exemplet på cool muslimsk tjej finner jag nedan. Berörande, medryckande, roligt och spännande! Se den!
Klarar Bechdeltesten
Svag 4/5 (7/10)
Skam
Har sett om Skam under hösten. Så otroligt bra! Visst finns det tonårssekvenser som inte passar mig. När de dansar, super och knullar är det ibland både skämskudde och helt oviktigt för mig. Men det balanseras upp av fantastiska kloka dialoger, diskussion om viktiga samhällsfrågor (rasism, homofobi, religion, relationer, vänskap etc) och en otroligt välgjord plot. Karaktärspaletten är väldigt välmixad och alla utvecklas. Serien har också ovanligheten att den stegrar i nivå.
Evas säsong är ett bra intro. Vi lär känna karaktärerna och en del är berörande, men det är ganska naivt. Nooras säsong är ett rejält lyft och vi får betydligt mer djup även om det fortfarande mest rör sig om trånandet efter snygga pojkar. Isaks säsong är fantastiskt bra och väldigt fin. Den utmanar på ett helt annat sätt och tar i de stora frågorna. Sanas säsong är mästerlig! Jag grät floder när vi såg det näst sista avsnittet häromdagen!
Klarar Bechdeltesten
4/5 (8/10)
