Titos pappa är inte som andra föräldrar. Han försöker nämligen prata med fåglar. Titos mamma oroar sig och när pappans duvöversättarmaskin exploderar med Tito i rummet får hon nog. Sedan den dagen har Tito inte sett sin pappa. Men när en mystisk sjukdom sprids i staden måste han, tillsammans med kompisarna Sara och Bobo, ta reda på hur det var med fåglarna igen...

 

En annorlunda, konstnärligt målad och vacker tonsatt, tecknad film från Brasilien. En film som vill lära oss något. Invånarna i den brasilianska staden har ett gemensamt problem. De är alla rädda. De är rädda för tjuvar och banditer. De är rädda för sjukdomar. De är rädda för mörkret och tristess. De är rädda för varandra. De har bara sina lägenheter och sina TV-apparater. Men Tito är inte rädd. Och det gör Tito närmast immun när katastrofen kommer. En katastrof hans pappa alltid har talat om. 

Filmen är välgjord och framförallt första halvan är engagerande. Jag tycker inte de får ihop slutet särskilt bra. Där saknas djup och förvecklingar. Men totalt sett är det här mycket sevärt. 

3/5 (6/10)