En gammal polis mördas brutalt på ett sjukhem. Varför detta bestialiska mord? Martin Beck och hans kollegor jobbar dygnet runt med fallet och Lennart Kollberg vågar utmana det han kallar för "polisens berömda kåranda" med sina teorier. Fallet visar sig dock vara farligare än de någonsin kunnat tro...

 

Bo Widebergs filmatisering av "Den vedervärdige mannen från Säffle" anses i filmkritiker- och cineastkretsar ofta vara den bästa Beckfilmen och jag förstår varför. Dialogen är stillsam men mästerlig. Det är mycket realism, så mycket att det stundtals gränsar till tråkigt. Skådespelarna är mycket bra. Wolter är strålande som Kollberg (en karaktär som försvunnit i de nyare filmerna), CArl-Gustaf Lindstedt är utmärkt som Beck och Håkan Serner är kanske bästa av alla som den trötte, men kloke och trogne Einar Rönn. Den enda jag tycker fungerar sådär är Gunvald. Det är inte Thomas Hellbergs fel utan jag tycker inte att Wideberg presenterar honom och hans relation till Kollberg tillräckligt innan de ska kampera ihop på slutet. Idealisten Kollberg får desto större plats och en av anledningarna till att jag tittade på denna film (som jag halvsett på någon gång som barn) var att hylla den nyligen så sorgligt avlidne Sven Wolter. Han är fantastisk i den här filmen med sin närvaro och väl framförda repliker. (Lite oväntat får vi också se en "full frontal nudity" på honom i början.)

 

Totalt sett är detta riktigt bra och för mig slåss den om positionen som bästa Beckfilm med "Polismördaren" och "Hämndens pris" som jag tycker är mycket bra filmer. Enligt mig har alla Beckvarianter sina styrkor och brister. Filmerna med Gösta Ekman har en melakolisk känsla som jag uppskattar och jag tycker han personifierar rollen kanske bäst av alla. Peter Haber gör också en bra insats och jag tycker att både samspelet med dottern och Gunvald är starkare i de episoderna. 

 

Mannen på taket kom redan 1976 och stack ut som svensk action/thriller. Första scenen är riktigt otäck och slutet är häpnadsväckande. Helikopterkraschen gjordes helt utan tillgånmg till datorteknik och spänningen går att ta på sista 20 minuterna. Till bristerna hör att många statister och småroller spelas av personer som inte kan skådespela. Med lite extra arbete hade man kunnat lyfta flera scener som blir väldigt taffliga. Slutet är för abrupt och jag hade åtminstone behövt musik där. Och jag tycker att det största problemet är att vi inte getts tillräcklig tid att känna för Martin Beck. Hans karaktär hade tjänat på att lyftas.Till styrkorna hör den inbyggda samhällskritiken, realismen och den intensiva, häpnadsväckande sista tredjedelen

 

Knapp 4/5 (7/10) och plats 477 på den uppdaterade topplistan