I sekler har de beskyddat oss eller åtminstone försökt göra det de tror är rätt och bra. För de vet inte riktigt varför de existerar bara att de hör ihop och att de inte kan dö...iaf inte på väldigt, väldigt länge...

 

Charlize Theron är klockren i rollen som Andy, en människa som levt i århundraden eftersom hon inte kan dö. Fascinerande nog vet hon fortfarande inte riktigt varför, men under åren har andra som hon dykt upp  De drömmer om och finner alltid varandra. En riktigt bra idé till en sci-fi-film. Man vill veta mer och grotta ned sig i hur det känns att leva i hundratals år, vad de har varit med om, vilka platser de varit på osv

 

Tyvärr ligger filmens brist i just detta. Istället för att fördjupa storyn och ge tid åt bakgrund och stora frågor fokuseras det på action och en ganska menlös skurk. Tanken på att dessa mystiska människor genom historien då och då blir upptäckta och utsatta är mycket rimlig och välfungerande, men tyvärr blir skurkarna väldigt bleka och när de ska få ihop berättelsen blir det rätt krystat.

 

Trots dessa brister, som också inkluderar irationella karaktärsval och svajig dialog, så är det som helhet bra. Mitt intresse hålls uppe hela vägen. Therons och nya Kiki Laynes karaktärer är starka nog att bära filmen ihop med en bra idé och helt OK action. Och på slutet kommer några twistar som lyfter allt och verkligen öppnar för den del 2 som är planerad. Jag är riktigt sugen på firtsättningen och det är ju ett gott betyg i sig. 

 

När jag såg filmen hade jag inte läst något om den innan och jag tänkte inte särskilt på det när jag såg den förutom att det som vanligt kändes fräscht med en kvinnlig protagonist, men efteråt har jag förstått att det är en väldigt medveten casting. Regissören Gina Prince-Bythewood ville ha bred representation och har lyckats med det. Stora delar av världen finns representerad o de olika rollernas bakgrund och filmens enda kärlekspar är samkönat. Inget av det känns pådyvlat, påklistrat eller som något som själ fokus från historien. Men ändå har det genererat masssiva reaktioner. En del positiva, men märkligt nog ännu fler negativa. Tydligen kan man inte bredda vår världsbild och inkludera fler grupper i samhället utan att ses som extrempolitisk och PK. Mycket märkligt då generationer av filmer kommit undan med ensembler bestående enbart av vita västerländska män och tydliga politiska, moralistiska budskap där både kulturer och sexuella läggningar fullständigt tryckts ned. Det måste vara möjligt att få casta på ett modernare sätt utan att anklagas för att vara för politisk. Det finns absolut inget som säger att det inte går att kombinera med ett bra manus, bra regi, ljus, skådisar etc Att säga att det inte går är att säga att exv kvinnor inte skulle kunna göra bra film och det är ju skitsnack. 

 

Jag har också tittat på den utmärkta serien "mästarna av Science Fiction" på SVTplay och bland mycket intressant kommer frågan om kvinnliga protagonister upp. Ridley Scott gjorde inget politiskt statement när han gjorde huvudkaraktären Ripley till en kvinna. Han speglade bara verkligheten som han såg den. Men hans val blev epokgörande. Sigourney Weaver blev den första stora kvinnliga hjälten i en stor actionfilm (Alien 1979) och det inspirerade utan tvekan James Cameron till att låta en kvinna bli actionhjälte i Terminator. Sci-Figenren och de serietidningar och böcker som är dess förlagor är på många sätt en föregångare i filmbranschen med många kvinnor i bärande roller och även bred kulturell representation, men egentligen handlar det ju om att spegla verkligheten. För i verkligheten finns det starka kvinnor, HBTQ-personer och människor från olika kulturer och religioner. Vi är alla människor och det finns inget provocerande i det. Jag är glad över att filmvärlden har vaknat och förstått att kvinnor kan vara superhjältar och att araber inte måste spela skurkar osv osv

 

Nåväl "the Old Guard" var mycket sevärd och jag är sugen på fortsättningen. 

Klarar Bechdeltesten 

 

3/5 (6/10)