Ett norskt forskarteam på Antarktis har gjort en skrämmande upptäckt. En upptäckt de dock aldrig hann dela med någon annan. Det blir upp till ett amerikanskt team, vilka är de enda människorna i närheten, att istället undersöka det mystiska hotet som haft ihjäl alla utom en. Denna norrman ger ett tillsynes galet intryck när han plötsligt dyker upp i en helikopter jagandes en hund. Norrmannen råkar spränga sin helikopter och blir skjuten av teamets säkerhetsansvarig medan hunden visar sig bära på en utomjordisk livsform som får värdkroppen att genomgå en makaber och smärtsam metamorfos till ett förvridet och mordiskt vidunder...

 

John Carpenter är lite av en ikon i skräck- och thrillersamnanhang. Mest känd är han nog för ”flykten från New York” och ”Halloween” men jag tror många är överens om att detta är hans bästa film. Jag har länge velat se den pga det otroliga hantverket. Helt utan CGI och andra datortrick har man skapat ett fantastiskt äckligt monster (slangar, snören, gips mm) Visst kan en uppleva det som lite fånigt och överdrivet idag men då fanns i stort sett bara Alienfilmen i samma nivå. Och det är fortfarande läskigt med tanken på att se en människa speglas i ett drypande monstrum. Filmen ingår i ett tema av historier där människor kämpar mot närmast oövervinnerlig ondska. Det sägs att Carpenter ville skildra jordens undergång. Samtliga av dessa filmer har öppna slut. 

 

Bäst tycker jag ändå samspelet mellan aktörerna är. De agerar inte lika irrationellt som det ofta blir i den här typen av rullar och personkemin är genomtänkt. De bästa rysliga filmerna tycker jag är dessa klaustrofobiska gestaltningar där alla misstänker varandra. Det är dessutom lagom läskigt för en sådan som mig. Carpenters favoritskådis Kurt Russel är strålande i huvudrollen. 

 

Musiken är gjord av geniet Ennio Morricone. 

 

4/5 (7/10) och plats 368 på den uppdaterade topplistan