När ryktet går om att Sith-lorderna ännu existerar och påverkar skeendena i galaxen långt, långt borta så måste både Rey och Kylo Ren fullfölja sina öden. Rey är fortfarande övertygad om att Ren går att omvända till ljuset och Kylo är lika övertygad om att Rey kan lockas in i mörkret...

 

1977 påbörjades historien och nu avslutas den tillslut. För många är detta tidernas bästa filmeposserie och däri ligger också faran. Förväntningarna blir så stora att sådana här uppföljare/avslutare är dömda att misslyckas. Gör man djärva val får man kritik för att det är för långt från originalkänslan. Håller man sig istället nära förlagorna får man kritik för att man flörtar för mycket med fansen. Sedan tycker förstås även jag att man ska ha fog för att fortsätta en historia. Det måste finnas ett manus som

håller och som tillför berättelsen något. Tillför då denna film något? Ja, jag tycker det. 

Episod VII var som en nyversion av Episod IV (originalet från 77) och det tyckte jag verkligen om. Hela känslan var tillbaka och det följdes upp med superba Rouge One. Episod VIII var lite friare och lite svagare. Och i den här filmen, avslutningen av hela historien, valde J.J. Abrams återigen att ligga nära de gamla historierna. Likheterna med episod VI är många. För mig fungerar det. Det är som att det är så kraften fungerar. Allting upprepar sig. Den mörka sidan av kraften tenderar att dra till sig en viss typ av aktörer och den ljusa sidan måste alltid ledas av någon som klarar göra de svåra valen. Familjeband är viktigt, men den moraliska kompassen är allra viktigast. Allting upprepar sig. Allt går igen. Inget nytt under stjärnhimlen. 

Miljöerna är makalösa. Helt otroligt snyggt. Varenda scen är så briljant planerad och John Williams ikoniska musik gör inte saken sämre. Jag tycker också skådespelarensemblen är strålande. Adam Driver och Daisy Ridler i de centrala rollerna är riktigt skarpa. Jag är också mycket förtjust i Domhnall Gleeson, Keri Russel och legendariska Anthony Daniels (C3PO). Sedan är det lite för många karaktärer. Varken Finn eller Poe har någon större plats i den här historien och utöver dem finns ett gäng sidokaraktärer som inte fyller någon större funktion. Mest nedslående är Leias sista insats. Hennes närvaro känns krystad och är inte värdig hennes ställning i filmserien (eller för den delen Carrie Fishers bortgång). Men det sämsta valet är nog att återuppliva Billy Dee Williams karaktär Lando. Det känns bara fånigt. 

Ett annat storyval, som inte riktigt går att nämna ur spoilersynpunkt men har med mörkret att göra, har fått svidande kritik men jag uppskattar det.

 

Jag tycker filmens styrka ligger i samspelet mellan Kylo Ren och Rey. Två starka karaktärer med djup och bakgrund som binder ihop hela filmserien och dess tema. Deras fight bland vågor på vraket av dödsstjärnan är episk!

 

Berättelsen är fin. Humorn är lysande och varje actionscen är intressant och funktionell. Visst blir det lite överdrivet ibland och lite för många hjältar ska ta plats. Dessutom är det för lite svärta. Men som helhet är detta mycket bra tycker jag. Jag tror också jag tillhör dem som tycker att den nya ensemblen med kvinnor i alla sorters bärande roller, med bred etnisk representation och en modernare dialog väger upp viss simplicitet i storyn. Det verkar inte som om det räcker hos kritikerna eller som att de tolkar det som tillrättalagt. Jag älskar det och jag tycker att Rey är en av de starkaste karaktärerna i hela eposet. 

Det är många flörtar med gamla fans. Ändå tror jag det är bland sådana de största kritikerna kommer att finnas. Men som sagt. Bland många är en sådan här film körd redan på förhand och satt i en nästan omöjlig uppförsbacke. Jag tycker filmen är en hyllning till hela idén Star Wars och ett utmärkt sätt att avsluta på. Trots en del brister, som nu gör att många fans sågar filmen vid fotknölarna, tyckte ett halvfans som jag att den här filmen förgyllde min kväll och inte raserade något alls från tidigare historier. 

Klarar Bechdeltesten

 

4/5 (7/10) och plats 400 på den uppdaterade topplistan.