Utåt sett är Wakanda ett u-land, men i skymundan är det en av världens rikaste och mest välutvecklade platser. Späckat av vibranium, en mäktig metall som absorberar energi, har de skapat teknologi och kraft som än så länge saknar motstycke i världen. Men nu när kungen har dött växer ett hot som kan få inte bara Wakanda utan hela världen att rämna. Det är i detta läge T’Challa ska bestiga tronen och inta sin plats som Wakandas beskyddare: Black Panther...

 

Efter lång planering och några misslyckade försök har vi äntligen fått en riktig svart superhjälte i en egen storfilm. Serietidningar om Black Panther fanns redan 1966, så man kan undra varför det tog så lång tid? Som historiskt monument är det därför svårt att bortse från filmens betydelse. Representationen med både mörkhyade och kvinnor i alla typer av roller och de politiska inspelen kring rasism och kolonialism, samt de allegoriska kopplingarna till verklighetens svarta pantrar, är alla klockrena och lyckade grepp som Hollywood behöver. Men detta är bara en del av filmen och också något som kan leda till både över- och underskattning när folk låter hela skapelsen bedömas utifrån sin politiska position. 

 

På många vis är detta en typisk superhjältefilm i Marweluniversumet. Vi har uppbyggnaden med traumatiska rötter. Vi har ärkefienden. Vi har del tre full av action och CGI. Men det finns också bitar som sticket ut. Kopplingen mellan skurken och hjälten är ovanligt bra. Funderingar kring vad som egentligen är gott och ont är också ett återkommande, men det var längesedan det gjordes så här tydligt och starkt. Den bryter också mönstret (på samma sätt som Ragnarök) genom att mestadels inte utspela sig kring en typisk amerikansk storstad eller med ett hot mot hela jorden utan på en kreativ fiktiv plats vi inte känner till.

 

Jag älskar Östafrika och njuter å ena sidan åt referenserna till gammal stamkultur, men kan å andra sidan fundera över det lite smalt stereotypa i att en kultur som är överlägsen i teknologi fortfarande ägnar sig åt gamla ritualer. Tillslut bestämde jag mig för att jag gillar det. Det är mäktigt att bevara uråldriga traditioner och klädnader trots all modernism. 

 

I slutändan är detta en bra superhjältefilm. Över medel. Skurkarna är bra, miljön är ny och manuset OK. Men det är inte det mästerverk en del utmålat det till att vara. Ibland haltar dialogen och vissa scener är svaga. Lite mer humor hade inte skadat även om jag uppskattar den seriösa tonen. Mestadels snyggt (en del CGI och action har brister). Karaktärerna är bra även om Black Panther själv gav starkare intryck i Civil War (både rolltolkning och i actionsekvenser)

 

Klarar Bechdeltesten 

 

Stark 3/5 (6/10) och plats 478 på den uppdaterade listan bland kategorierna