Det är svårt med komedi
En av anledningarna till att den här bloggen inte uppdaterats på sistone är att de filmer jag sett inte levt upp till mina krav. Här är tre exempel på filmer som kunde blivit bra, men som inte når hela vägen:
Guernseys litteratur och potatispajsällskap
Ön Guernsey är ockuperad av tyskarna under andra världskriget och det är inte tillåtet att vara ute för sent på kvällarna, så när en grupp människor upptäcks tvingas de påstå sig vara ett litteratursällskap. Efter kriget vill en ung författarinna kolla upp vilka de är...
Som bok kan jag tänka mig att den småmysiga och ibland både fina och omvälvande historien, om den lilla ön och dess intriger, fungerar riktigt väl. Men som film blev det en orgie i klichéer och förutsägbarhet. Vi kunde i stort sett leverera replikerna, från biostolarna, innan de sas. Skådespelarmässigt var det inte heller det bästa jag sett.
2/5 (4/10)
Solsidan
Anna och Alex har separerat och Fredde tvingas möta sin far samtidigt som Ove o Anette letar spermadonatorer...
Den stundtals briljanta TV-serien klarar övergången till långfilmsformatet dåligt. Visst berör det litegrann stundom och visst är det också stundtals roligt, men transportsträckorna är långa och man saknar alla pinsamma förvecklingar som präglade serien. Storyn blir tunn när man försöker anpassa det till stora duken.
2/5 (4/10)
the Dressmaker
Tilly är tillbaka efter 20 år. Tillbaka i byn där hon blev mobbad och utstött. Tillbaka hos en mor som inte minns henne. Tillbaka på platsen där hon kanske begick ett mord...
Kate Winslet är en av mina absoluta favoriter och här kamperar hon dessutom tillsammans med kameleonten Hugo Weawing, som gör en underbar gestaltning, så vad kan gå fel? Jo, problemet är mixen. Filmen är en kombination av drama, fars, svart komedi och romantik ofta allt på en gång. Att kalla filmen rörig är en underdrift. Filmen är smårolig, skön, snygg, flamsig, trött, irriterande, lätt berörande, oväntad och irriterande omvartannat. Fotot är jättesnyggt, liksom alla klänningar, men stundtals är det rena sängkammarfarsen. En scen mitt i filmen är så irriterande att jag övervägde att stänga av, sedan räddar man sig med lite svart humor, men totalt sett är det för ojämnt.
3/5 (5/10)
