Året är 1984 och en massiv gruvstrejk pågår i Storbritannien. Thatcher styr med sin järnhand och de strejkande arbetarna visas ingen pardon. De misshandlas, grips och svälts ut. I London är det Pride och ett kompisgäng inser att de känner samhörighet med de strejkande. De har också misshandlats och hånats av staten. De blir också trakasserade av polisen. De bildar föreningen "Bögar o Lesbiska stöder gruvarbetarna". Men vill någon verkligen ha deras hjälp?

 

En otroligt lättsmält feelgoodfilm full av härliga skådisar och sköna karaktärer  I grunden är det också en mycket fin och engagerande historia (med verklighetsbakgrund), men det blir lite platt. Man vågar knappt överge feelgoodkänslan för en sekund, trots att man stundtals snuddar vid riktigt tunga dramagrepp som AIDS, döden, samhällsförakt och avståndstagande föräldrar. Framstälmningen hade verkligen tjänat på lite svärta, en rejäl djupdykning i det mörker som ändå finns där. Då hade det kunnat bli en riktig kanonrulle i stil med "torka aldrig tårar utan handskar". 

 

Men det är ändå väldigt sevärt och engagerande. Ibland är det ju också skönt att se en riktigt snäll och mysig berättelse kryddad med brittisk humor. 

 

Klarar Bechdeltesten 

 

3/5 (6/10)