På lördag ska Kate och Geoff fira sin 45:e bröllopsdag. Förberedelserna är i full gång samtidigt som livet rullar på lite grått och vardagligt. Men så dimper det ner ett brev i parets postlåda, ett brev med nyheter som rör upp känslor från det förflutna. I de schweiziska alperna har man funnit liket av Geoffs ungdomskärlek. Hon är infrusen i en glaciär och välbevarad som om tiden stått still. Geoff påverkas enormt av beskedet och Kate börjar inse att hennes man nog aldrig kommit över den där förälskelsen. Har hon levt ett halvt liv i 45 år? Har han aldrig älskat henne på riktigt? På lördag blir det fest...

 

Ett mycket stillsamt brittiskt drama som utspelar sig på landet ganska långt från stadens stress och moderniteter. Det är grått och regnigt och Kates känslor följer vi oftast under tystnad. Men samtalen är djupa och trots tempot är det spännande och fascinerande att följa upprullningen. Charlotte Rampling är Oscarsnominerad för rollen och hon gör det enormt bra. Överhuvudtaget är hantverket filmens storhet (foto, dialog, ljus mm) Jag hade nog behövt en explosion någonstans (även om slutet är starkt och diabildsscenen fångar en) för att det skulle bli det mästerverk som en del cineaster verkar tycka, men bra är det.

 

Klarar Bechdeltestet

 

3/5 (6/10) och plats 402 på den uppdaterade topplistan

 

 

 

 

 

 

En föräldralös 3-årig judisk pojke smugglas in i koncentrationslägret Buchenwald i en resväska. En grupp av fångar bestämmer sig för att gömma och skydda pojken, som blir en strimma av ljus i en mörk verklighet. Buchenwald sjuder av omänsklighet och att ta hand om ett litet barn blir ett sätt för fångarna att bevara sin mänsklighet, men att gömma något från SS innebär att riskera sina liv... 

 

En ganska enkel, så kallad, TV-film, som också är en remake på en klassiker från 1963, men det är otroligt välspelat och engagerande. Det är också otroligt vackert ljussatt och hela scenografin är makalöst bra!

 

Eftersom det utspelar sig i ett koncentrationsläger är det kallt, rått och mycket våldsamt, men oftast håller man våldet lite på distans och de värsta scenerna besparas oss. Fokus ligger istället på grupprocesser, individer och etik. Filmen berör på djupet och det är jobbigt att se vad människan är kapabel till. Några scener är rent otroligt starka. Särskilt berörande är det att se det vackra och söta mitt i ondskan.

 

56500 människor dog i Buchenwald bara för att någon kommit fram till att de tillhörde en icke-önskvärd grupp i samhället.

 

4/5 (7/10) och plats 299 på den uppdaterade topplistan