Susan har nog försökt lämna det bakom sig. Att hon blev en realist. Att hon både sårade och lämnade den enda hon riktigt älskat. Nu vill hon leva ett vanligt liv med sitt konstarbete och sin nya snygga, känslokalla man. Men så får hon en roman sänd till sig. Hennes exman har tillslut fått ihop en bok och dedikerat den till henne. Men är det bara en bok? En mardröm börjar så smått spelas upp och gränserna för verklighet, fiktion och minnen avtar...

 

Amy Adams är nog år 2016 hetaste skådis med ett flertal starka roller. Här är hon utmärkt som den begynnande depressiva konstkvinnan i sitt stora tomma hus. Jag har alltid tyckt att hon och Isla Fisher är lika varandra, så lika att jag blandade ihop dem lite i början. Därför är det kul att Isla Fisher spelar kvinnan i boken, vilken bär stora likheter med Susan. Historien som utspelar sig i boken är riktigt otäck, intensiv och läskig. Tom Ford lyckas, med hjälp av Jake Gyllenhall, förmedla den totala utsattheten och hjälplösheten. Det är mörkt och tungt och mystiskt.

 

Filmen balanserar utmärkt i tre parallella historier nu, då och i boken och man får en känsla av att allt hänger samman i nån sorts övernaturlig kedja. 

 

Riktigt bra!

 

Klarar Bechdeltesten 

 

4/5 (7/10) och plats 372 på den uppdaterade topplistan bland kategorierna