Thomas och de kvarvarande överlevande från labyrinten tror sig ha funnit en fristad från organisationen WCKD (som placerade dem i labyrinten), men det visar sig snart att de fortfarande är ett jagat byte och nu i ett mycket farligare landskap. Många frågor återstår ännu, men en del svar, på vilka de är och varför alla vill åt dem, kommer fram i ljuset. En smitta härjar på jorden och Thomas och hans polare bär på botemedlet...

 

Det kryllar av dystopiska framtids sci-fi:s för ungdomar nu. Jag älskar den världen och ser mer än gärna på de flesta alstren, men det är klart det krävs lite för att sticka ut i genren. Första filmen i Maze Runner-serien tyckte jag hade en del unika grepp, en härlig mystik och framförallt lagom med svar så att intresset hålls vid liv. Bristerna låg i ganska usla monster och en dålig karaktärsutveckling. Monstren är inte jättebra i den här heller, särskilt inte de Zombieliknande krankarna, vilka bär på smittan, och flera karaktärer är fortfarande platta. Men några karaktärer utvecklas en hel del och det plockas in nya spännande aktörer i leken. Bäst tycker jag Theresas utveckling är och jag kan nu förstå varför hon var så anonym i första filmen. Det är tydligt att filmerna bygger på böcker och att vissa partier stressas igenom ofta på bekostnad av längre actionsekvenser. Det finns också en del rejäla logiska luckor. Men berättelsen håller mig intresserad hela vägen och jag tycker de lyckas undvika en del av mellanfilmsfalluckorna. Dramarturgin är genomtänkt och med bra musik och snygga miljöer kommer man långt.

 

En knapp 3/5 (5/10)

 

 

 

 

 

Tris och Four är på flykt från "de lärda" och Janines tyranni och har sökt en fristad hos "de fridfulla", men det finns ingen fristad från soldaterna och snart har händelseförloppet rullat igång, ett händelseförlopp som tvingar Tris att göra väldigt svåra val och ett förlopp som avslöjar djupa hemligheter...

 

En besvikelse. Divergent var ett väldigt spännande koncept med de olika falangerna som skapats för att bevara freden och testen alla ungdomar skulle göra. När man nu skulle gå vidare i historien verkar idéerna ha sinat. Det är snyggt gjort. Vissa scener är starka och man har några spännande etiska val, men på det stora hela är det exakt samma film en gång till. Bara lite sämre och utan uppbyggnad.

 

Klarar Bechdeltesten

 

2/5 (4/10)

 

 

 

 

Jag har också sett den 5:e! filmen i serien om Ethan Hunt och hans gäng i IMF. Jag älskar den här typen av filmer med exceptionella hjälltar i agentmiljö, men de är många och det krävs lite för att fånga mitt intresse. Den här serien lever lite på dekis och även om man har lyckats med några snygga actionscener samt har en skön comic relief i Simon Pegg, så är det inte mycket till manus. Inga smarta vändningar, klassiska logiska luckor på slutet och framförallt det osannolika i att den till synes oövervinnerlige onde plötsligt blir väldigt lättlurad och sårbar. Roligast är nog att följa den ständiga införseln av svenska skådisar till Hollywood. Svenskarna gör bra i från sig och har fått ett positivt renomé där borta. Framförallt jobbar de ofta billigare än storstjärnorna och kan tänka sig sidorollerna. Här ser vi Jens Hultén som torped och Rebecca Fergusson i den stora Bondbrudsliknande rollen. De båda talar även svenska med varandra vid ett flertal tillfällen. Kul är förstås också stuntet på bilden som Tom Cruise gjorde själv, på riktigt, utanpå ett plan.

 

2/5 (4/10)