Efter de senaste två HP-filmerna av David Yates var man ytterst tveksam till hur avslutningen skulle bli. Det visade sig att han äntligen hittat rätt. Den 7:e och näst sista delen av Harry Potter-följetongen var kanske den bästa hittills. Äntligen infann sig känslan och man vågade använda sig av artistiska grepp som skakig kaoskamera, subjektiva vinklar, färgteman och snygga animationer. Det bästa greppet var nog ändå de analogier man kryddat historien med. Förföljelserna av dem som inte har rent blod jämfördes på ett ypperligt sätt med 30-talets Gestapoingripanden och Nazistpropaganda. Jag har drabbats av Harry Potter-febern och önskar att del 2 av finalen visades imorgon.