En gång var Afghanistan ett så vackert land fyllt av historier och ett myller av olika människoöden. Ett land fullt av färgglad mat och färgglada människor. Men för Parvana är allt det där bara vackra historier hennes far berättat, för hon växer upp i ett grått och ensidigt land under Talibanstyre. Ute i vimlet finns nästan bara arga män, som mest verkar leta efter tillfällen att anklaga någon och visa sin makt. När så Parvanas far plötsligt fängslas utan grund står familjen utan försörjning. Men Parvana är inte bara en fantastisk berättare. Hon är också ovanligt modig. Därför tar hon sin försvunna brors kläder, klipper sitt hår och ger sig ut som pojke...

 

Med enkelt tecknade figurer i en otroligt vacker miljö lyckas Nora Twomey förmedla den sorgliga beskrivningen av ett land i förfall. Ett land som klivit tusen år bak i tiden. Har ni sett ”the Handmaid’s tale”? Den mycket starka TV-serien där religiösa fundamentalister tagit över USA känns ofta väldigt fiktiv, men det är ju verkligheten i vissa länder i världen. Kvinnorna reduceras till värdelösa objekt och männen känner sig viktiga med sina k-pistar. 

 

Det bästa med den här filmen är att den ändå lyckas förmedla allt med värme, närhet och vanliga familjerelationer. Och i centrum för berättelsen står tre makalösa kvinnor. 

 

Se den. 

 

Klarar Bechdeltesten 

 

Klar 4/5 (7/10) och plats 383 på den uppdaterade topplistan

 

 

 

Abdel ligger för döden efter att ha misshandlats under ett polisförhör. Upploppen och protesterna har varit omfattande. Under 24 timmar följer vi Vince, Hubert och Said i den franska förorten. Tre killar som vill betyda något samtidigt som de vill vara coola och tuffa förortsgrabbar. Och vad är då det ultimata sättet att visa världen? Är det att skjuta en polis med hans egen pistol? Eller är det våldet som leder till det oundvikliga fallet?

 

I svartvitt och med långa, välgjorda dialoger dras vi in i förortslivet och med mot fallet. Tekniskt är detta ett mästerverk med en briljant klippning och en sådan där slutscen som gått till filmhistorien. Svidande och ekande vacker. Totalt sett har framställningen ändå vissa brister och jag är inte riktigt säker på vad Kassovitz vill säga hela vägen. Men riktigt välgjort och slutscenen i sig genererar en fyra. 

 

4/5 (7/10) och plats 400