Liggandes på mage söker de noggrannt bot efter bit tills de finner något under sanden. Med skakiga händer desarmerar de minan. Förhoppningsvis krånglar inget och de får behålla sina armar och sitt liv för den här dagen...

 

När ockupationen av Danmark var över hade tyskarna lämnat efter sig över 2 miljoner minor. Dessa röjdes upp av tusen tyska krigsfångar. De flesta av dem var unga pojkar som visste och förstod väldigt lite av krigets orsaker och verkan. Hälften av dem dog på stränderna i Danmark. 

 

Den här filmen visar på ett fantastiskt sätt en bit historia som åtminstone jag inte uppmärksammat tidigare. Den danska seganten (liksom de flesta runt om) hatar tyskar efter 5 år av ockupation, men bit för bit börjar han förstå att detta är vanliga pojkar. Det är pojkar som längtar hem till mamma, som hoppas på en framtid, som kanske kan bygga ett nytt Tyskland utan hat? Inte minst finns Sebastian, killen som hela tiden ser till de andras bästa framför sig själv. Killen som skulle rädda livet på varje dansk utan att blinka. Men situationen de är i gör det svårt, nästan omöjligt. De är fiender och stranden är full av ond, bråd död!

 

Fin musik. Fint foto. Riktigt snygga färger och fantastiska skådespelare i detta stillsamma krigsdrama

 

Solklar 4/5 (7/10) och plats 276 på den uppdaterade topplistan. 

 

Kanske var det den här filmen som borde vunnit Oscars för bästa utländska film?