Kalla, huttrande står de på stranden och hoppas på en båt till friheten. Plötsligt kommer flygräderna. Bomberna slår upp stora hål bland de utsatta. Några kommer med en båt, men blir snart rammade av en sjunkbomb eller en torped, instängda och dödsdömda medan lungorna fylls med vatten. Att någon av dem ska få återse hemlandet känns bara som en dröm. Trots att England är så nära att man praktiskt taget ser det...

 

Hundratusentals brittiska soldater hade åkt över kanalen till Frankrike när det plötsligt fann sig helt omringade av fienden. Det gick inte att fly på stora båtar. De blev bara sänkta. Man vågade inte heller offra för mycket jagare och stridsplan eftersom man förväntade sig en tysk invasion på hemmaplan. Därför satte man in massor av privata småbåtar och iscensatte en nästan omöjlig räddningsaktion. 

 

Mästerregissören Christopher Nolan ville skapa en realistisk krigsskildring utan några starka karaktärer. Det var själva händelsen, upplevelsen han ville åt. Därför får vi veta väldigt lite om personerna. Vi får inte se några osannolika hjältedåd, inga klyschiga oneliners, inga närgångna blodstänk. Nej. Det handlar om kampen för att överleva. Kampen för att komma hem. Det är intensivt spännande hela tiden och det är för att vi vill veta om de ska överleva. Inte för att de ska krossa fienden. 

 

Upplägget är suveränt. Vi får följa en dag från stranden till eventuell räddning, några timmar på en privat räddningsbåt och en intensiv timma i luftrummet (den enda del av filmen som är rena stridsscener). Nolan binder ihop de tre delarna mycket snyggt. Och för att skapa en så genuin känsla som möjligt har man filmat i 65 mm IMAX-format och masscenerna är inspirerade av liknande på stumfilmstiden. Fokus ligger på intensiv spänning. Det ska kännas som att man är där. Musiken av Hans Zimmer bidrar verkligen till att det är hudknottrande spännande hela tiden. Jag kom på mig själv med att fysiskt vilja putta på soldaterna för att hjälpa dem från biostolen. 

 

Filmen har i nuläget 8,8 på imdb (9,0 igår) och har som alla Nolans filmer placerar sig topp-30 av filmer genom tidena. Den kommer väl rasa ner till en plats kring 100 framöver, men han är nog en av vår tids största. Själv älskar jag hans filmer, men trots det otroligt imponerande hantverket i denna matchar det inte hans bästa alster tycker jag. 

 

4/5 (7/10) får den av mig och plats 269 på den uppdaterade topplistan.