Vi får aldrig förlora humorn

Min pappa Toni Erdmann
 
 
 
En frånskild pappa besöker sin hårt arbetande och framgångsrika  dotter i Rumänien och oroar sig för det hon blivit. Hon har inte tid med honom så han beger sig hemåt, men istället för att åka klär han ut sig och intar rollen som den excentriska livscoachen Toni. Kan de frostiga relationerna tina eller kommer han störa henne till vansinne?
 
En mycket annorlunda film som är en av de fyra filmerna som slåss med "En man som heter Ove" om en Oscar för bästa utländska film. Filmen innehåller mycket pinsam situationskomik och en hel del fantastiskt stela scener. Realismen är också stundtals påtaglig trots den absurda historien som ballar ur mer och mer. Filmen håller ett mycket lågt tempo, något jag absolut inte har något emot, men man hade behövt klippa ner den. 2.40 är på tok för långt och ett par scener fyller inte riktigt någon funktion. Slutklämmen är lite väl banal och Peter Simonischeck är lite väl ensidig i sitt skådespel tycker jag. Sandra Hüller är däremot urbra. Man känner verkligen hennes stress och ångest. Filmen lyckas skickligt spegla pappans depression och desperata jakt på lycka. Han saknar sin dotter, men hon är knappt kontaktbar och pratar med dig själv i telefon. Hur ska han nå henne? "Är du ens människa?" Ett plus är också att placera filmen i kontrasternas Rumänien, med lyxhotell och misär. 
 
Klarar Bechdeltesten 
 
En riktigt stark 3/5 (6/10) och plats 483 på den uppdaterade topplistan

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0