När Lees bror dör tvingas han återvända till sin gamla hemstad, en plats fylld av smärtsamma minnen. Men han måste återvända eftersom brodern bestämt att det är han som ska ta hand om Patrick; Lees brorson. Lee vill alla gott, men han har ett hett temperament och en slarvig sida, vilken har gett fruktansvärda konsekvenser. Går det att hantera sådan enorm smärta och skuld och samtidigt vara den Patrick behöver?

 

Detta är onekligen inte "feel-good", en riktigt grå och tung historia som berättas i lugnt tempo till klassisk musik och ett mycket vackert foto. Livshistorien är så smärtsam att jag nästan inte klarar av det, samtidigt som själva filmen mest rör sig kring väldigt vardagliga ting. Mot slutet tar filmen sata och klipper till. Då golvas iaf jag. Skådespelarinsatserna är strålande. Casey Affleck ska spela sådana här roller och, den för rollen Oscarsnominerade, Michelle Williams briljerar verkligen. 

 

Starkt!

 

Nu har jag sett 7 av de 9 nominerade till bästa film på Oscarsgalan. Jag hoppas på att hinna se de två sista innan den 28:e

 

4/5 (7/10) och plats