Simin vill flytta från Iran för att skapa bättre förutsättningar för parets gemensamma dotter Termeh, men Nader kan inte lämna son far som har alzheimers. De väljer då att separera, istället för att komma överens, och Nader tvingas anställa någon som kan ta hand om hans far medan han jobbar. Han anställer unga Razieh utan att ha koll på att hon är gravid och utan att be om lov hos hennes hetlevrade make. En kedja av olyckliga omständigheter, lögner och etiska dilemman tar nu sin början...

 

Asghar Farhadi är ett av de hetaste namnen i filmvärlden för närvarande. Han senaste film "the Salesman" vann en Oscar för bästa icke engelskspråkiga film på årets gala, men det är den här skapelsen som har den stora hypen och som av många anses vara den bästa. 

 

Det är definitivt en annorlunda upplevelse att få följa ett vardagligt Iran och storyn är snyggt ihopsnickrad. Filmen bygger på dialog och saknar nästan helt musik. Fotot är inget speciellt och miljöerna är mycket enkla, men dialogen och historien är riktgt välgjord. Skådespelarna är fantastiska och jag uppskattar att se en så pass ny film som bygger på dialog. Det moraliska spelet har många variabler. Hur ska jag skydda familjen? Vad är egentligen det rätta? Hur är det med min ära? Vad säger Koranen? Om något visar det vilken komplex verklighet många människor lever i. 

 

Eftersom den tar sig in på listan kan jag bocka av film nr 301 av de 1001 samt ett nytt produktionsland (Iran). Den är dessutom från 2011 (ett år då jag missat mycket film). 

 

Klarar Bechdeltesten

 

4/5 (7/10) och plats 352 på den uppdaterade topplistan.