På ett berg i Schweiz tornar det gamla slottet upp sig, slottet där Baronen gifte sig med sin syster, som blev bränd av byborna. Nu ligger där en kurort som ingen vill lämna, så när Lockhart åker dit för att hämta en viktig företagspamp vägrar denne åka med. Istället är han plötsligt själv patient och en mycket mystisk händelsekedja tar sin början...

 

Detta är en mycket klassisk skräckupprullning, placerad i en typisk rysarmiljö. Det gamla slottet i den gamla bergsbyn med en otrevlig historia. Platsen man inte lyckas lämna. Anslaget andas "the shining" och känslan "Shutter Island". Fotot och miljöerna är fantastiskt bra, vilket lyfter en annars ganska överbelastad historia. Uppbyggnaden är bra. Slutet känns hastigt och fyllt av logiska luckor.

 

Filmens grundproblem är att den vill för mycket. Är det samhällskritik av pengajagande kontorsnissar? Är det en spökhistoria? Handlar det om att ta itu med sitt förflutna? Är det en klassisk saga om jakten på evigt liv? Eller handlar det om att vara uppmärksam och inte luras på vad som helst som samhället vill fylla oss med? Tyvärr handlar det nog om allt på en gång och det blir lite för mycket. Man hade kunnat skala bort flera spår och fördjupa andra. 

 

Vissa saker är riktigt bra. Särskilt i inledningen, där man bygger upp en krypande (ålande) mystik och har flera väldigt klaustrofobiska scener. Karaktärerna är bra. Dane Dehaan är superb i huvudrollen och det var kul att se både Tomas Norström och Magnus Krepper i viktiga biroller (Sverige intar verkligen Hollywood). Ett flertal scener är också riktigt äckliga, men det blir aldrig så fasansfullt otäckt att inte jag klarar av det. 

 

Sevärt och snyggt, men inte så briljant som trailers fick mig att tro. 

 

3/5 (6/10)