Rebooten av klassikern Ghostbusters är en av årets mest debatterade filmer. Mest har debatten inte handlat om själva filmen eller ens fenomenet att gamla filmer görs om utan istället om könet på huvudrollsinnehavarna. Naturligtvis är det i viss mån ett feministiskt ställningstagande att välja fyra kvinnor istället för fyra män i rollerna, men varför är det en så stor sak? Originalet (som för övrigt knappast var ett mästerverk) finns kvar och påverkas förstås inte av en ny version. Detta är en ny film och varför inte tänka lite nytt? Inget är väl tråkigare än när en remake är en exakt kopia av originalet? Framförallt tycker jag att det är själva filmen man ska bedöma oavsett skådespelarvalen. Vissa höjer den till skyarna och ännu fler sågar den vid fotlnölarna bara pga att det är fyra kvinnor. Jag tycker det är ett fräscht val och att det är bra när den manliga dominansen i Hollywood utmanas, men det allra viktigaste är om filmen är bra eller ej. 

 

Filmen, liksom regissören Paul Feig, blandar och ger. Grundkonceptet är lysande och skådespelarna är bra. Stundtals skrattar jag högt. Men det är också ett otroligt tunt manus och en hel del låg amerikansk flamshumor. Filmens antagonist är tråkig och ytlig och intrigen utanför den lilla gruppen blir aldrig särskilt intressant. Gruppdynamiken och dess utveckling är däremot bra och det är kul att skådisarna från originalfilmen gör cameos (även om de känns lätt malplacerade). Kristen Wiig övertygar i huvudrollen och Melissa McCarthy gör den roll hon numera alltid gör, vilket fungerar utmärkt. Det är inte alls lika roligt som i Spy, men bättre än i Heat. Kate McCinnon och Leslie Jones har fått berydligt tråkigare karaktärer att jobba med och i Leslies fall blir det rätt stereotypt. 

 

Klarar Bechdeltesten 

 

Totalt sett en klar 3/5 (6/10). Inget mästerverk, men en mycket underhållande film.