Where to invade next
Michael Moore ger sig iväg till Europa för att kolla vilket land USA borde invadera härnäst. USA har nämligen mycket att lära när det gäller semester, sociala försäkringssystem, sammanhållning, skola och feminism.
Jag skriver inte så ofta om dokumentärfilmer här eftersom det liksom är en helt egen genre (som inte är med på min lista) Ofta är dokumentärer de allra bästa filmerna och ofta använder de samma knep som i vanliga filmer gällande dramaturgi, ljussättning, musik osv, vilket gör att dokumentärfilmen inte längre alltid är så dokumentär utan någon sorts mellanting mellan fiktion och verklighet.
Michael Moore målar upp sin värld väldigt svartvit och väljer att ha med sådant som stödjer hans tes. Han är enormt skicklig på att manipulera tittaren med känslosamma ögonblick, vackra klipp och starks ögonblick. Icke desto mindre har han ändå mycket viktigt att säga i sina samhällskritiska skildringar av det stora landet i väst. "Bowling for Columbine" var ett mästerverk, därefter har verken varit lite mellanmjölk. Det här var ett steg i rätt riktning. Framförallt är det några ögonblick som fångar mig: Tyskarnas sätt att jobba med sin mörka historia, Den tunisiska journalistens hjärtliga uppmaningar, finländarnas syn på barn och kunskap samt de isländska kvinnorna.
Bra film!
Hej