Morfars fantastiska gonattberättelser, om besynnerliga barn med magiska egenskaper och farliga monster som äter ögon, har förgyllt hela Jakes barndom. När han var liten trodde han på allt, men när han blev äldre började han förstå att morfar hittat på berättelserna för att kunna hantera sina upplevelser av nazismen i Polen. När så morfar plötsligt ligger död i skogen utan ögon, måste Jake börja öppna för möjligheten att sagorna kan vara sanna...

 

Jag har älskat Tim Burton länge. Han har gjort favoriter som Big Fish, Batman och Sleepy hollow samt flera andra visuella mästerverk som exv Nightmare before Christmas och Edward Scissorhands. På senare år tycker jag mig ha sett en stagnation så det här var underbart att skåda. Klassiska Burtonfigurer i en mysig och magisk historia som man inte riktigt vet om det är fantasi eller verklighet. Asa Butterfield är klockren i huvudrollen (även om det är en lite platt roll) och jag gillade framförallt den mystiska första halvan. Slutet är lite sämre och enklare och övht ligger filmens brister i dramaturgin samt för få berörande ögonblick, men totalt sett är det ändå riktigt bra och förutom att den är fylld av mycket snygga scener innehållet den briljanta allegorier som i rubriken ovan. 

 

Stark 3/5 (6/10) och plats 420 på den uppdaterade topplistan.